Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sheriffen lämnade mig for att prata med
brom-sarna, men innan han gick, sade han:
— Hör, ni har ingenting att göra i den här stan,
förstår ni? Ni kör vidare med tåget, och se till att
ni lyder. Om jag får tag på er igen, sedan tåget
har gått ...
Jag försäkrade honom att det inte var för nöjes
skull, som jag befann mig i hans stad, att den enda
orsaken till att jag befann mig där var att tåget hade
gjort uppehåll där, och att jag nog skulle försvinna
från hans förbannade stad så fort, att han inte kunde
se mig för bara rök.
Medan han gick bort för att intervjua bromsarna,
sprang jag tillbaka till förarhytten. Pojken var
vaken och låg och gnuggade sig i ögonen. Jag berättade
honom vad som hänt och rådde honom att följa med
lokomotivet in i stallet. Och så blev det — pojken
följde sedan med samma genomgående tåg ut från
stationen, installerad i kof ångaren, och med tillsägelse, att
när tåget höll nästa gång, anmoda eldaren om tillåtelse
att få sitta i förarhytten. Vad mig själv beträffar,
blev jag kastad av. Den nye eldaren var ung och inte
tillräckligt demoraliserad för att bryta bolagets
instruktioner om att inga vagabonder fick lov att
uppehålla sig på lokomotivet, så han avslog mitt anbud
om att skyffla kol. Jag hoppas, att pojken hade bättre
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
