Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, ty här gällde det antingen ett mästerstycke eller
tröskverket.
Sent på eftermiddagen kom vi till Cheyenne.
Snöstormen hade nu nått kulmen, och fastän ingen av
oss hade fått något att äta sedan frukost, fanns det
likväl ingen, som brydde sig om att gå ut för att
"rädda" kvällsmat. Hela natten körde vi genom
snöstormen, och nästa dag befann vi oss på Nebraskas
vackra slätter och körde fortfarande vidare.
Snöstormen och bergen hade vi lämnat bakom oss. Den
välsignade solen lyste på det leende landskapet, och vi
hade inte fått något att äta på ett helt dygn. Vi
räknade ut att godståget vid middagstiden måste vara i
en stad som, om jag minns rätt, hette Grand Island.
Vi företog en insamling och sände ett telegram till
stadens överhet. Innehållet i detta telegram var, att
åttiofem friska hungriga landstrykare skulle komma
dit vid middagstiden, och att det skulle vara en god
idé att ha middag färdig till dem. Överheten i Grand
Island hade två vägar att följa. De kunde ge oss
mat, och de kunde sätta oss i fängelse. I sistnämnda
fall skulle de under alla omständigheter bli tvungna att
ge oss mat, och de kom antagligen till idet resultatet,
att detta enda mål skulle vara det billigaste.
Då godståget vid middagstiden kom körande in i
Grand Island, satt vi på vagnstaken och dinglade med
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
