Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
benen i solskenet. Hela stadens polisstyrka var med i
mottagningskommittén. Man samlade oss i kompanier
och följde oss till olika hotell och restauranger, där
det var dukat för oss. Vi hade gått utan mat i
trettiosex timmar, och det var ingen, som behövde lära oss,
hur vi skulle bära oss åt. Därefter blev vi eskorterade
tillbaka till järnvägsstationen. Polisen hade varit nog
omtänksam att ge order om att godståget skulle vänta
på oss. Det körde långsamt ut från stationen, och vi
stod alla åttiofem i en lång rad längs banlinjen för
att äntra tåget.
Vi fick ingen kvällsmat den kvällen — eller rättare
sagt, eftertruppen fick ingen, men jag fick. Vid
kvälls-vardsdags, då tåget höll på att köra ut från en liten
station, kom en man kravlande upp i den vagn, jdär
jag satt och spelade Pedro med tre andra prissar. Den
nykomnes skjorta svällde på ett misstänkt sätt. I
handen höll han ett buckligt halvlitersmått, varur det rök.
Jag kunde känna på lukten, att det var "java". Jag
lämnade mina kort till en som stod bredvid och
ursäktade mig. Sedan satte jag mig, följd av
missund-samma blickar i andra ändan av vagnen tillsammans
med mannen, som hade äntrat tåget och som nu
delade sin "java" och sina olika matvaror med mig. Det
var svensken.
Vid tiotiden kom vi till Omaha.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
