Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt oss se till att bli av med den här
eftertrup-pen, sade svensken till mig.
— Ja, gärna det, sade jag.
Då tåget körde in i Omaha, var vi beredda att sätta
vårt beslut i verkställighet. Men befolkningen i Omaha
var också beredd. Svensken och jag hängde på
järnstegarna längs sidan av tåget, redo att hoppa av. Men
godståget höll inte alls. Och för övrigt stod det långa,
rader av poliser, vars metallknappar och stjärnor
blänkte i det elektriska ljuset, längs bägge sidor av
banan. Svensken och jag visste vad som skulle
vederfaras oss, om vi hoppade ned i armarna på dem. Vi
höll oss fast vid järnstegarna, och tåget fortsatte över
Missouri River till Council Bluffs.
"General" Kelly låg lägrad med en här av tvåtusen
landstrykare i Chautauqua Park, ett par miles längre
bort. Det var hans eftertrupp som vi hade kommit
tillsammans med, och efter att ha stigit av tåget i
Council Bluffs, marscherade den i riktning mot hans läger.
Det hade blivit kallt och svåra stormbyar, ledsagade av
regn, gjorde oss både våta och frusna. En stor
polisstyrka fanns till hands för att passa på oss och driva
oss i riktning mot lägret. Svensken och jag passade på
ett tillfälle och var lyckliga nog att slippa undan.
Regnet hade nu börjat strömma ned, och vi
famlade oss fram i mörkret, utan att se en hand framför
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
