Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade oss långsides med den och lät vårt lilla sprisegel
gå. Jag skickade Nicky föröver för att lätta ankar,
medan jag började lossa beslagssejsingarna.
En man kom springande ut på kajen och ropade an
oss. Det var en poliskonstapel. Det slog mig plötsligt,
att jag hade glömt att få en skriftlig förklaring från
Dinny McCrea, som bemyndigade mig att ta båten i
besittning. Jag visste också, att poliskonstapeln skulle
fordra minst tjugofem dollars som vederlag för att han
tagit båten från Whisky-Bob och vakat över den. Och
jag hade givit ut mina sista slantar till salt oxkött
och fransk senap, och när allt kom omkring, var
belöningen ju endast tio dollars. Jag tittade hastigt bort
till Nicky, han hade redan ankaret till hälften
inombords och arbetade hårt med det.
— Ombord med det, viskade jag till honom och
vände mig i detsamma om och svarade konstapeln.
Resultatet blev att vi pratade i munnen på varandra
och att våra uttalade tankar kolliderade i luften och
rördes ihop till en obegriplig rotvälska.
Konstapelns ton blev mer och mer hotande, och
jag blev tvungen att höra på honom. Nicky slet med
ankaret, tills jag var nära att tro, att han hade sprängt
ett blodkärl. Då konstapeln var färdig med sina
hotelser och varningar, frågade jag honom, vem han var.
Den tid han spillde på att förklara det, satte Nicky
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
