Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större. Som ostronrövare hade jag redan förvärvat
mig åsikter ifråga om rättvisan, som —om jag hade
försökt leva efter dem — säkert skulle ha medfört
tusen år i ett av statsfängelserna. Att stjäla var en
bedrift som anstod en man, att tigga var lumpet och
föraktligt. Men under den följande tiden utvecklade
jag mig tills jag kom därhän, att jag betraktade
tiggeriet som ett lustigt skämt, en vadslagning, där den
som var klokast avgick med segern, en nästan
nerv-styrkande sysselsättning.
Men den första kvällen kunde jag inte förmå mig
till att göra det, och följden var, att då de andra var
färdiga att gå till en restaurang för att få lite mat,
var jag det inte. En av dem gav mig pengar att
betala med, och vi åt allesamman. Men under det jag
åt, funderade jag över saken. Tjuvgodsgömmaren var
lika god som tjuven, sade man; och nu hade den andre
tiggt ihop pengar, som jag drog nytta av. Jag kom till
det resultatet, att gömmaren var sämre än tjuven, och
att det inte skulle hända oftare. Och det gjorde det
inte heller. Nästa dag var jag ute och "begärde" mat
och pengar lika bra som de andra.
Grek-Nickys äregirighet gick inte i riktning mot
vagabondlivet. Han lämpade sig inte för att "klämma"
folk, och en kväll smög han sig ombord på en pråm
och seglade nedåt floden till San Francisco. Jag
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
