Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för tåget, redo till att äntra det. Alla stadens
vagabonder, som vi kände, hade kommit ned för att se
oss draga åstad ocE — om de kunde göra det — kasta
oss i diket. Det var deras begrepp om ett gott skämt,
och de var bortåt fyrtio stycken till att utföra det.
Deras anförare var en rask pojke vid namn Bob.
Sac-ramento var hans hemstad, men han hade "farit" vida
omkring och varit nästan överallt i landet. Han tog
Franske Charley och mig avsides och gav oss goda
råd, som löd ungefär så här: — Vi ska försöka
kasta er allihop i diket, ser ni. Ni är ett par klena
stackare. Resten kan klara sig själv. Men så snart
ni bägge har huggit en blindvagn, så kravlar ni er upp
på taket, förstår ni? Och ni ska stanna där, tills ni
är förbi Roseville, ty där är poliserna ett argsint
pack, som ryker på en, så snart dom får syn på en.
Lokomotivet visslade, och tåget satte sig i rörelse.
Det fanns tre blindvagnar, så där fanns plats till oss
alla. Vi tio-tolv stycken skulle ha föredragit att smyga
oss tyst och stilla upp på tåget, men våra fyrtio
vänner trängde sig omkring oss med den mest fräcka och
förbluffande offentlighet. Jag följde Bobs råd och
klättrade upp på taket på en av postvagnarna. Där
låg jag, och mitt hjärta slog i hastigare tempo än
vanligt, medan jag hörde på allt oväsendet. Hela
tågpersonalen var för ut, och utkastningen försiggick med
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
