Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor iver och häftighet. Då tåget hade kört en halv
mil, stannade det, och tågpersonalen gick åter för ut
och kastade alla, som hade sluppit undan första
gången, av tåget. Jag var den ende som kom med.
Kvar vid stationen, omgiven av ett par andra
vaga-bonder, som varit vittne till olyckan, låg Franske
Charley med bägge benen avskurna. Franske Charley
hade snubblat och glidit ned — det var alltsamman
— och hjulen hade gjort resten. Detta var mina första
steg på vagabondlivets bana. Det var först två år
senare, som jag träffade Charley och undersökte hans
"stumpar". Det var vanlig hövlighet. Krymplingar
tycker alltid om, att man undersöker deras "stumpar".
En av de roligaste syner, som vagabondlivet har att
bjuda på, är ett möte mellan två krymplingar. Deras
gemensamma lyte blir ett aldrig sinande samtalsämne
för dem, och de berättar hur det har gått till,
beskriver vad de kan komma ihåg om amputationen, och
kommer med nedsättande anmärkningar om sina egna
och varandras läkare, tills de till slut drar sig lite åt
sidan, avlägsnar bindslen och klutar av olika slag och
jämför stumparna.
Meri det var först en tid efteråt, i Nevada, då resten
av bandet hann upp mig, som jag fick höra något om
den olycka som drabbat Franske Charley. Hela bandet
var för övrigt i ett sorgligt skick. Det hade varit med
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
