Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Professionella och amatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unga landstrykare är riktigt trevliga pojkar — när
man är ensam med dem och de får tala om "hur det
gick till", men tro mig — man får vara försiktig med
dem, när de uppträder i flock. Då är de som vargar
och liksom vargarna i stånd till att rå på den starkaste
karl. Vid sådana tillfällen är de inte rädda av sig.
De kastar sig över en man och håller fast honom med
all den styrka, som finns i deras starka, sega
pojkkroppar, till dess han faller omkull och är fullkomligt
hjälplös. Jag har själv sett dem göra det, och det mer
än en gång, så jag vet, vad jag talar om. Motivet är
vanligen att de vill plundra sitt offer, och man skall
särskilt akta sig för den "starka armen". Varenda
pojke i den liga, jag tillhörde, var en verklig mästare
i den saken. Till och med Franske Charley kunde klara
det, innan han fick benen avskurna.
Jag ser i andanom helt tydligt ett uppträde, som
jag en gång var vittne till i "pilsnåret". Pilsnåret
var en träddunge som låg i närheten av
järnvägsstationen och endast fem minuters gång från själva hjärtat
av Sacramento. Det är natt, och hela uppträdet
försiggår i stjärnornas svaga ljus. Jag ser en stor, grov
arbetare mitt i en flock vagabondpojkar. Han är
ursinnig och svär och gormar, men han är inte det minsta
rädd, ty han litar på sina egna krafter. Han väger
bortåt hundraåttio skålpund, och hans muskler är som
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
