Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstnärer i fråga om att sjunga och dansa och
ombesörjde till stor del underhållningen. I en annan del
av lägret sjöng sångklubben flerstämmiga sånger —
en av dess bästa röster var "tandläkaren", som var
hämtad från vårt kompani, och vi var mycket stolta
över honom. Han drog också ut tänder på hela armén,
och eftersom tandutdragningen i regel försiggick under
måltiderna, fanns det tillräcklig variation i
händelserna för att stimulera aptiten. Tandläkaren hade inga
bedövningsmedel, men det fanns alltid en två-tre
stycken av oss, som var villiga till att hålla fast
patienten. Utom kompaniernas och sångklubbens
prestationer hölls där också gudstjänst — det var lokala
predikanter som uppträdde — och där hölls alltid en
mängd politiska tal. Allt detta försiggick emellanåt
samtidigt, och där var alltid något i gång. Man kan
klämma ut en massa talanger ur tvåtusen landstrykare.
Jag kommer ihåg, att vi hade ett utvalt bollspelslag,
och på söndagarna hade vi för vana att kämpa mot
platsens bollspelare. Ibland gjorde vi det två gånger
på söndagen.
I fjol, då jag var ute på en föredragsturne, kom jag
åkande in i Des Moines i en Pullmanvagn — jag menar
nu inte en "Pullman med sidodörrar", utan en riktig
Pullmanvagn. Vid utkanten av staden fick jag syn
på det gamla gjuteriet, och mitt hjärta klappade vid
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
