Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ingen uppmuntran åt objudna gäster", löd deras
program, och när general Kelly ville köpa mat, avslog
kommittén det. De hade inte’ användning för hans
pengar där i byn. Men då samlade generalen sin här.
Hornen skalladé, hären lämnade båtarna och ställde
upp sig i slagordning längs stranden. Kommittén stod
och såg på. Generalens tal var kort och fyndigt.
— Kamrater, sade han, när har ni sist fått något
att äta?
— I förrgår! ropade de.
— Är ni hungriga?
Det ljöd ett eftertryckligt bekräftande rop från
tvåtusen strupar, så att luften vibrerade. General Kelly
vände sig till välfärdskommittén.
— Mina herrar, ni ser själva, hur situationen är.
Mitt folk ha inte fått något att äta på fyrtiåtta
timmar. Om jag släpper dem lösa här i byn, så kan jag
inte svara för följderna. Jag erbjöd mig att köpa mat
till dem, men ni nekade att sälja. De är alldeles
desperata. Nu tar jag mitt anbud tillbaka. I stället fordrar
jag nu mat. Jag ger er fem minuter att besinna er^på.
Antingen slaktar ni sex stutar till mig och ger mig
fyratusen matportioner, eller också släpper jag männen
lösa. Fem minuter, mina herrar!
Den förfärade välfärdskommittén såg på de tvåtusen
hungriga vagabonderna och gav genast efter. De vän-
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
