Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Två tusen landstrykare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade inte en gång de fem minuterna. De ville inte
riskera något; de började strax att slakta kreaturen
och samla in, vad som begärts, och hären åt.
Och fortfarande seglade vi tio fräcka individualister
i förväg och insamlade allt, vad vi kunde komma över.
Men general Kelly lurade oss i alla fall. Han sände
ryttare ned längs stranden, och de varnade bönderna
för oss. De gjorde sitt arbete grundligt — det måste
jag erkänna. De förr så gästfria bönderna visade oss
nu en isande kyla. De tillkallade också polisen, när
vi förtöjde vid stränderna, och släppte hundarna på oss.
Jag vet det mer än väl. Två av hundarna fångade
mig, då jag hade ett taggtrådsstängsel mellan mig och
floden. Jag bar på ett par spannar mjölk till vår
"ljusa Vienna". Ståltrådsstängslet gjorde jag inget
illa, men vi måste dricka tarvligt kaffe, lagat på bara
vatten, och jag nödgades sörja för att "rädda" ett par
nya byxor åt mig. Käre läsare, jag skulle vilja veta,
om ni någonsin har försökt att i stor hast klättra över
ett taggtrådsstängsel med en spann mjölk i vardera
handen. Ända sedan den dagen har jag hyst en djup
ovilja mot taggtråd, och jag har samlat åtskilliga
statistiska upplysningar om det ämnet.
Då vi omöjligt kunde skaffa oss vår mat på hederligt
sätt, så länge general Kelly lät de bägge ryttarna rida
före oss, vände vi tillbaka till hären och ställde till
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
