Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad som hörde till deras välfärd. De sprang. Det
gjorde inte jag.
Folkhopen skingrades genast och började söka sig
in på trottoaren på båda sidor om gatan. Jag gick i
riktning mot trottoaren på den sida där parken låg.
Från början hade där säkert varit en femtio personer
med i folksamlingen, och de gick i samma riktning.
Vi gick i spridda grupper. Jag såg på konstapeln, en
stor, stark karl i gråa kläder. Han gick mitt på gatan,
och tydligen utan minsta brådska. Jag lade
händelsevis märke till, att han ändrade kurs och gick snett över
gatan till den trottoar, dit jag var på väg. Han gick
långsamt förbi de spridda folkhoparna, och jag lade
märke till, att hans och min kurs skulle komma att
skära varandra. Jag var absolut inte medveten om att
ha gjort något galet, och fastän jag hade god
kännedom om bylingar och deras sätt, var jag inte alls rädd.
Det föll mig inte ett ögonblick in, att den bylingen
var ute efter mig. Men därför att jag hyste sådan
respekt för lagen, var jag faktiskt färdig att nästa
ögonblick stå stilla och låta honom gå över gatan före
mig- Jag blev tvungen att stanna, men inte med min
goda vilja. Utan ett varnande ord hade konstapeln
plötsligt slagit mig för bröstet med bägge händerna.
I samma ögonblick började han att göra min härkomst
till föremål för kritik.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
