Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var ju likväl en fri amerikan, och mitt blod
kom i kokning. Alla mina frihetsälskande förfäder
höjde sina röster inom mig. — Vad menar ni! — Jag
önskar en förklaring, förstår ni? Och den fick jag.
Bom! Hans batong träffade min hjässa, och jag
tumlade baklänges som en drucken, under det åskådarnas
nyfikna ansikten rörde sig upp och ned som vågor på
ett upprört hav och min dyrbara bok föll ned i
smutsen. Bylingen gick emot mig med batongen lyft till
ett nytt slag, och i detta ögonblick, då allt gick runt
för mig, såg jag en syn. Jag såg batongen träffa mitt
huvud många gånger. Jag såg mig blodig,
sönderslagen och fräck inför polisdomstolen, jag hörde en
anklagelse mot mig för oordentligt uppförande och
ohövligt tal. Motstånd mot polis och ett par andra
saker lästes upp för mig av en skrivare, och jag såg
mig själv överförd till Blackwell Island. Ack ja, jag
kände till alltsammans. Jag miste allt intresse för
förklaringar. Jag böjde mig inte ned för att ta upp min
dyrbara, olästa bok. Jag vände mig om och sprang.
Jag kände mig alldeles sjuk, men jag sprang. Och
springa skall jag till min dödsdag, varje gång en polis
börjar att ge förklaringar med sin batong.
Flera år efteråt, då jag hade lämnat vagabondlivet
och studerade vid California-universitetet, var jag en
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
