Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan av gatan och hoppades att det inte måtte vara
en stenmur eller en telegrafstolpe. Men i samma
ögonblick tornade jag emot något. Milda makter! .Jag
såg det i samma ögonblick som olyckan inträffade —
och sannerligen, det var en byling som stod där i
mörkret! Vi ramlade omkull tillsammans och rullade
runt den ena gången efter den andra, och den rent
mekaniska process, som försiggick inom den eländiga
mänskan, gjorde att han i det ögonblick vi stötte
samman klängde sig fast vid mig och ville inte släppa.
Vi var båda vimmelkantiga, och det var en mycket
from landstrykare han höll fast, medan han försökte
komma upp igen.
Om den konstapeln hade haft minsta fantasi, måste
han ha ansett mig för en varelse från en annan planet
— en Marsinvånare, som just hade kommit till
staden, ty i mörkret kunde han inte ha sett mig hoppa
ned från tåget. Och det första han frågade mig om
var också: — Var kommer du ifrån? — Hans nästa
ord, sagda innan jag fick tid att svara voro: — Jag
hade mest lust att ta dig med till stationen. — Jag är
övertygad om att även detta sades rent mekaniskt. Han
var i själva verket en godhjärtad man, ty sedan jag
gett honom en historia till livs och hjälpt honom att
borsta dammet av hans kläder, gav han mig uppskov
till nästa godståg — men då måste jag också lova
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
