Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Vagabondens arvfiende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ge mig av. Jag betingade mig två saker — för
det första, att tåget skulle vara östgående, och för
det andra, att det inte fick vara ett snabbgående tåg,
med alla dörrar förseglade och låsta. Detta gick han
in på, och på grund av "fredstraktaten i Bristol" slapp
jag att bli haffad.
Jag kommer ihåg en annan natt i samma trakter,
då jag var nära att törna ihop med en annan polis.
Om jag hade gjort det, så skulle jag säkert ha slagit
samman honom som en kikare, ty jag kom farande
genom luften utan något som helst att hålla mig till,
och med ett par andra bylingar springande efter mig
och redo att hugga sina klor i mig. Det gick till
så här: Jag hade en tid haft logi hos en hyrkusk i
Washington, där jag hade en spilta och en massa
hästfiltar till mitt personliga bruk. Som vederlag
för ett så överdådigt uppehållställe måste jag varje
morgon sköta om en hel mängd hästar. Jag hade
kanske varit där ännu, om inte dessa bylingar hade
gripit in.
En kväll vid niotiden kom jag tillbaka till stallet
för att gå till vila, och där fann jag en slags
"negerhasard" i full gång. Det hade varit marknad, och
alla negrerna hade pengar. Det skulle kanske vara
bra att förutskicka en anmärkning om hur stallet låg.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
