I hvad afseende är Hegel Pantheist? / 1 (1851) Author: Johan Jakob Borelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den sinnliga verlden innehåller cn oändlig mängd af vexlande
föremål, hvilka för det omedelbara vetandet framställa sig
såsom sjelfständiga och yttre mot hvarandra. Denna deras
sjelf-ständighet är dock ej absolut, utan vi varseblifva en inverkan
af det ena tinget på det andra. De sinnliga föremålen visa
sig såsom ömsesidigt inverkande på hvarandra och bestämmande
hvarandra, och derigenom underkastade ändlighet och
förgänglighet. Denna ändlighet och förgänglighet, detta beroende af
annat tillfredsställer ej sjelfmedvetandets fordran af enhet och
öfverensstämmelse; i den mån det klarare fattar sig sjelft,
måste det derföre söka att finna det ena, eviga och oförgängliga,
som ligger till grund för den vexlande mångfalden. Denna
sjelfmedvetandets sträfvan, att ifrån det sinnliga och ändliga
uppstiga till det öfversinnliga och eviga, utgör den gemensamma
grunden för alla de sätt, hvarpå menniskan söker att uppfatta
det gudomliga. I konsten sker denna uppfattning mera under
åskådningens form, i religionen under känslans och
föreställningens och i philosophien under den rena tankens egen form.

De sinnliga tingens ömsesidiga afhängighet af hvarandra
utgör just deras ändlighet; ty ändligt är det, som är i
motsats mot ett annat och i detta andra har sin bestämning. Detta
andra kallas då dess orsak. Men såvida som orsaken sjelf
är ett ändligt ting, så måste den åter hafva sin bestämning
utom sig, d. v. s. den måste sjelf vara verkan af en annan
orsak. Denna är åter verkan af en annan orsak och så i
oändlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>