Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än den verkliga utsträckningen, och i sig sjelf1) intet annat än
Guds eviga och oändliga väsen, d. v. s. den absolut obestämda
substansen. Derigenom, att förståndet, vare sig det ändliga
eller oändliga2), hänföres till natura naturata, blir tankens
attribut i sjelfva verket likaså abstrakt. Vill man fatta
attributerna i denna abstrakta betydelse, så medgifva vi visserligen,
att substansen ej af dem bestämmes; men de utgöra då
ej-heller några qvaliteter hos substansen, utan äro abstolut
identiska med hvarandra och med den absolut bestämningslösa
substansen, hvarigenom deras åtskillnad blir ett tomt namn. Vill
man deremot fasthålla attributeraas reala åtskillnad, så måste
i och med attributerna sjelfva äfven deras negationer inläggas
i substansen, och denna skulle derigenom upphöra att vara det
absolut bestämningslösa. Om substansen sålunda ej innehåller
någon grund till attributerna, så innehåller den ännu mindre
någon grund till modi. Substansen är absolut obestämd, är
genom sig sjelf och begripes genom sig sjelf; hvarföre all
bestämning eller negation är helt och hållet utesluten ifrån dess
begrepp.
Då Spinoza således omöjligen kan ur substansens eget
begrepp härleda attributer och modi, så återstår ej annat än att,
då dessa en gång äro gifna, postulera dem såsom ur substansen
härledda. Alla de bevis Spinoza anfört för att bevisa detta
sitt påstående3), grunda sig derpå, att då suhstansen är allt
vara, intet vara kan finnas, som ej i den har sin grund och
sitt väsende, eller att substansen har tillräcklig realitet för att
producera all sådan ifrån den högsta till den lägsta grad. Hvad
han dock härvid förbisett är, att svårigheten ej består uti att
ur den absoluta realiteten deducera realitet (denna är fastmera
deruti gifven och behöfver ej deduction), utan tvärtom uti
att ur densamma deducera inskränkning, negation af realitet.
Visserligen påstår Spinoza 4), att Gud likaså nödvändigt måste
1) Ep. 72.
2) Elh. I. prop. 31.
3) Elh. I. Appendix m. fl.
4) Eth. I., prop. 34; II, prop. 3. schol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
