Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara verksam, som han måste begripa sig sjelf (se ipsum
in-telligere). Härvid kunde man anmärka, att nödvändigheten i
alla fall ej vore så särdeles stor, då intellectus ej hör till
natura naturans. Men vidare är det klart, att denna substansens
verksamhet står i rak strid mot sjelfva principen; ty en
verksamhet, som innebar sättande af negationer eller ändliga
bestämningar, kunde ej konsequent antagas utan att i substansen
inlägga ett negativt moment. Men all negation och allt
förhållande till det negativa äro på förhand uteslutna ifrån
substansen. Hade begreppet af substansen såsom verksam varit
huf-vudsak hos Spinoza och ej blott ett utifrån inlagdt postulat, så
hade substansen ej blott varit absolut position, utan negationens
negation, ej blott substans utan subjekt. Nu måste vi
deremot anse substansens postulerade verksamhet såsom
ettmiss-lyckadt försök att i den i sig sjelf liflösa substansen inlägga
något lif. Vi säga mislyckadt; ty likasom Spinoza för att rädda
attributerna åt substansen måste frånkänna dem deras
ursprungliga bestämdhet oeh reducera dem till tomma abstraktioner, så
måste han ock reducera substansens verksamhet till samma
abstraktion. Redan i 46 prop. af Ethikens första del
reduceras verksamheten till ett blott logiskt följande af attributer
och modi utur substansen. Men äfven denna bestämning
in-skränkes under fortgången af systemet; substansen är i sjelfva
verket ej grund till attributer och modi, utan blott deras
logiska förutsättning 1). Att de åter skulle med nödvändighet
följa ur substansen kan Spinoza blott postulera, men aldrig
bevisa. Tvärtom finnas yttranden, som tydligt bevisa, att at-
1) Erdm ann, Vermischte Schriften, s. 128. Prof. Ribbing har emot
det Erdmanns argument, att orsak hos Spinoza blott betyder grand, invändt,
att följden Är densamma i tänkandet och tingen. Men om ock riktigheten
af detta inkast skulle medgifvas, så qvarstår dock Erdmanns andra argument,
hvilket utgör sjelfYa kärnan i Erdmanns bevisning, nemligen att orsak ej
ens afttid betyder grund utan blott logisk förutsättning. Detta sednare
argument tyckes Prof. R. tvärtom erkänna, då han säger, att attributer och
modi blott hypothetiskt följa ur substansen. Men medgifves detta, så är
ock Erdmanns åsigt i hufvudsaken medgifven. Det enda, som återstår af
försöken att vederlägga honom, är det, att Spinoza sjelf ej ansett
acciden-serna såsom rentaf subjektiva. Men détta medgifves ock i hufvudsaken af
Erdmann i slutet af hans nyssnämnda afhandling (s. 161, 162).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
