Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten såsom ett väsendthgt moment. Men hvarje monads
egendomliga väsensbestämdhet har *) sitt uttryck just i dess sätt
att percipiera universum eller dess phenomenverld. Och
således måste äfven denna väsendtligen ingå i gudomligheten.
Häraf skulle dock blott följa, att Prof. Ribbing misslyckats
i sitt försök att genomföra principen af det absolutas frihet
från all relation till det ändliga. Vi måste således något
närmare granska sjelfva principen, för att finna, huruvida den i
sig sjelf håller stånd. Det måste visserligen medgifvas, att sjelfva
uttrycket: det Absoluta, tillkännagifver ett upphäfvande af
relation , och att det oändliga-* om det sättes i relation till det
ändliga såsom till ett annat, detsamma motsatt, derigenom
sjelft förändligas. Men denna dess ändlighet upphäfves ej
derigenom, att man sätter det utan all relation till det ändliga.
Då nemligen all relation innebär ömsesidighet, så är en det
ändligas relation till det oändliga ej tänkbar utan det oändligas relation
till det ändliga; i och med den sednare måste följaktligen äfven den
förra förnekas. Förnekar man åter det ändligas relation till det
oändliga, så är i och med detsamma det ändliga sjelft med
alla sina motsägelser satt såsom absolut och sjelfständigt. Icke
allenast är allt vetande om ett från det ändliga skiljdt absolut
helt och hållet orimligt (alldenstund ett sådant skulle innebära
en det oändligas relation till menniskans ändliga
kunskapsförmåga); utan sjelfva antagandet af ett absolut blir en ren
motsägelse, ett helt och hållet grundlöst påstående. Hvad som
föranledde philosophien att antaga ett absolut var enligt Prof. R.2)
dettas nödvändighet för att begripa den sinnliga verlden; men nu
är ingenting tydligare, än att denna ej kan begripas i sin
sanning derigenom, att den sättes i relation till något, hvartill den
i och för sig ej står i den minsta relation. Då således
antagandet af ett absolut ej uppfyller det behof, som skulle göra
detsamma nödväpdigt, så är ock all grund till detta antagande
helt och hållet upphäfd. Men vidare är detta ifrån all
relation till det sinnliga afsöndrade Absoluta en ren motsägelse.
1) s. 116.
2) S. 6, 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
