Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moment är visserligen det Absoluta ofullständigt realiser&dt i
verlden, men i hela tidsutvecklingen realiserar det sig
fullständigt; och hela denna i den negativa oändligheten fortgående
tidsutveckling sammanfattad i sin idealitet och affirmativa
oändlighet är det absoluta sjelf medvetandet.
Det återstår nu att undersöka, hvilken ställning genom
antagandet af en absolut personlighet måste tillkomma de
momenter, som af Hegel blifvit hänförda under den absoluta
Anden, nemligen Konsten, Religionen och Philosophien. Dessa äro
de förmer, hvarunder den ändliga anden fattar det Absoluta
såsom sitt eviga väsen. Men såvida som den ménskliga
personligheten är ett väsendtligt moment i den gudomliga, så är
ock ménniskans vetande af Gud likaså väl ett Guds vetande
af sig sjelf uti menniskan. Och sålunda kan man med rätta
säga, att religionen icke blott är ménniskans angelägenhet, utan
den absoluta Ideens egen bestämning1) Deraf följer dock ej,
att Guds vetande skulle rentaf sammanfalla med ménniskans
vetande af Gud; ty enheten är ej identisk med momenterna i
deras sammanfattning, utan är tillika deras idealitet; d. v. &.
den är såsom enhet af momenterna något högre än
sammanfattningen af momenterna såsom söndrade.2) Och sålunda
kunna Konsten, Religionen och Philosophien fasthållas såsom den
absoluta Andens egentliga och adaequata sjelfmanifestation, om
det ock måste medgifvas, att de, sådana de i den tidliga
utvecklingen framträda, alltid äro mer eller mindre ofulläridade.
1) H. W. XI. 129. Detta uttryck behöfver således alldeles icke lagas i
den mening, att enligt Hegel Gud ej skulle vara person, utan blott ett
abstractum. ’ ~
2) Då man |så ofta anfaller Hegelianismen för dess oförenlighet med
religion, sedlighet o. s. v. så torde den anmärkning ej vara ur vägen^, att
Hegelianismen tvärtom i ifrågavarande afseende just står i fullkomlig
öfver-ensstämmelse med Christendomen. Ty äfven Christendomen fattar
religionen ej blott såsom en bestämning hos menniskan, för hvilken Gud i sfn
absoluta sjelftillräcklighet skulle vara likgiltig. Utan denna ménniskans
lyftning till Gnd är likaså väl bestämd såsom ett Guds meddelande åt
menniskan. Vi fästa ej philosophisk vigt vid denna anmärkning; men vi anse den
betyda likaså mycket som Prof. R—s påstående, att det moraliska intresset
endast genom ett motsatt system kan bevaras. Ty det religi&s* intresset
torde väl åtminstonegfå gälla lika mycket som det moraliska; och är det
förra vindiceradt, så har det sednare i och med détsamma sin rätt bevarad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
