Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heo hvad som i den tidliga utvecklingen utgör .målet är i
Guds eget sjelfmedvetande evigt uppnådt.
Hvad slutligen den praktiska philosophien beträffar,
beskyller Prof. R.1) Hegel likasom Pantheismen i allmänhet att
fatta godt och ondt såsom endast relativt giltiga hestämningar
och ej såsom i och för sig varande. Denna beskyllning är så
obestämd, att den i en viss betydelse skulle kunna sägas
lända hvarje philosophiskt system till heder. Åtminstone torde
sedligheten svårligen kunna stå tillsammans med en åsigt, som
bestämde det onda såsom absolut, emedan detta då måste anses
lika berättigadt som dess motsats. Fattas det godå och. onda
såsom tvenne absoluta principer, så är svårt att inse något
skäl, hvarföre menniskan i sitt handlingssätt skulle vara
för-pligtad att underkasta sig d&rr ena mera än den andra. Det
onda består tvärtom just deri, att hvad som ej ät absolut gör
anspråk på att vara det (att ^menniskan vill blifva såsom.Gud).
Och i denna betydelse måste vi fullkomligt instämma..i Hegels
yttrande, att det ej gifves något (i och för sig) Ondt.2) Det
onda såsom princip kan tvärtom ej vara annat, än den
i Gudomligheten sjelf immanenta negati viteten, hvarigenom
en ändlig personlighet existerar. Denna är dock i och för
sig så litet ond, att den tvärtom är det godas .nödvändiga
vilkor. Det verkliga onda består deremot deri, att den
ändliga personligheten fixerar sig i denna sin negati vitet; men
detta onda är ej något i och för sig varande, ej princip.
Frågar man åter, hvad det *är, som gör detta blott möjliga onda
till ett verkligt, så svara vi: den fria. viljan; och vhmedgifva,
att dennas begrepp ännu ej blifvit fulfetändigt utveckladt. Men
denna brist afhjelpes ej derigenom, att Hegels princip öfvergifves,
för att sätta det Absoluta utan all relation till det ändliga. Ty om
ock den ändliga personligheten derigenom blefve bestämd såsom
sjeHstäbdig eller absolut, så vore just derigenom-all, viljans frihet
otänkbar; emedan hos ett absolut väsende frihetjochnödväodighet
1) S. 29, 30.
2) H. W. II. S. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
