Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Don 3 Januari.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors für,helt Sr 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
TILL RUSTIKA.
Första brefvet.
(Om Veteranerne.)
Allt möjligt godt åt dig, goda Rustika,
på detta nya år! At mig sjelf har jag
ingen bättre önskan att göra, än att jag
under det år som nu gått in må kunna
sända di<r helst ett och annat tankefrö, som
skall slå rot uti din själ, under ditt
hjertas varma sol spira upp och bära frukt; för
dig och för dem du vill skänka det bästa
du eger.
Hvaraf kommer den böjelse alla
bildade menniskor ha för att fira jubelfester,
sekularfester, att kasta sin tanke tillbaka
på hvad för dem miunesvärdt timat för femtio
eller ett jemnt hundratal år sedan? Svare
på den frågan hvem som vill. Det vissa
är att denna böjelse är djupt inrotad hos
menskligheten. Så djupt, att t. ex. nu vid
1859 års ingång helt säkert ingen tänkande
och redlig Finne gifves, som icke egnat
en af sina första tankar åt nyåret 1809.
Af så många tårfyllda ögon, så många
hopplösa hjertan, så många modstulna
sinnen har väl aldrig ännu i FiAland någon
° O
nyårssol blifvit helsad som den hvilken
uppgick år 1809. Vi äro lyckliga, Rustika,
som icke behöft upplefva den dagen. Men
någonting egde dock de, som då lefde,
hvilket måste kasta en stråle af ljus i
deras dystra sinnen; det var återstoden af
den finska hjeltehären från 1808. Och vi
soin nu lefva — någonting gläder äfven oss
midtibland så många vemodiga känslor: det
är att också vi ännu ega en återstod af
samma hjelteskara, och att vi nu åtminstone
kunna tacka den, hedra den, omhulda den.
Att omhulda denna återstod, desse
veteraner, att göra deras sista dagar lätta
och sorgfria, det är för Finland en dagens
fråga. Ifvern för saken är allmän och
ganska stark. Men hela frågan synes mig
hittills vara fattad från en alltför kall sida.
Och att den så är, tror jag, kommer
mindre af hjertekyla, än af brist på fyndighet,
en brist som hos oss just icke är så
sällsynt. Låtom oss försöka, Rustika, om vi
ej tillsammans kunna uttänka någon bättre
väg, än de hittills följda, till de gamle
fo-sterlandsförsvararnes hjelpande.
Hvad har man nu gjort för dess
veteraner? Man har sedan ett halft år tillbaka
öppnat subskriptioner, mau har från
sock-riarne till tidningarne insändt förteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
