Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
oaktadt roar man sig som förut och man
ser icke surare ut än förut och man kan
ännu finna behag i det sköna och det glada
och det qvicka. Das ist ja impertinent.
J. A. Infam! Man kunde af allt det der
tro att vi ingenting i verlden skulle betyda.
Q. Oh! Ein Schafskopf das ganze
fin-nische Volk! Men den saken skall snart vara
hjelpt, det svär jag uppå. Vår tid är
uppfinningarnes tid, och man måste uppfinna
ett hufvud af egen konstruktion för det
fin-ska folkets räkning, ett hufvud hvarmed
det skall engång kunna till fullo begripa oss.
J. A. Das ist famös genial! Ja!
Entwe-der so, oder auch — hörst du: om vi skulle
konstruera åt oss ett nytt hufvud, hvarmed
vi kunde bättre begripa det finska folket?
Q. Du dummer Junge! Was kannst
du sägen? –
(Förhänget nedfaller plötsligt.)
Mönsterbord.
Medlemmarne af det i Papperslyktans
profnummer omtalade middagssällskap hade
redan någon dag fore jul öfverenskommit
att hvarochen begagna julhelgdagarnes
ledighet från andra syselsättningar till
genomgående af den inhemska litteraturens
sednast utkomna alster. Sedan skulle de, den
första middag de åter efter lyckligt slutade
julbjudningar befunne sig alla församlade
kring sitt anspråkslösa bord, göra sig några
angenäma stunder genom att jemföra sina
åsigter om dessa litterära alster, samtala
om dem, kritisera och diskutera, med ett
ord förvandla sitt middagsbord till ett slags
mönsterbord. Odet fogade så att denna
mönstringsdag kom att inträffa på fjerde
dag jul eller just de menlösa barns dag.
Det faller af sig sjelf att kritiken då skulle
antaga en mera mild och menlös karakter,
än som eljest vid vårt bord är dess vanliga.
För Papperslyktans behof uppsattes ett
summariskt protokoll öfver det
hufvudsak-sakliga af de omdömen som öfver de nya
böckerna blifvit fällda, och se här några
utdrag ur detta protokoll.
Veteranen. Poetisk kalender.
Kalendern har stycken af både äldre och yngre
diktare. — Sjelfve Buneberg liar ställt sin
"Soldatgosse" i spetsen für skaran. Det är den furste af
sina "fänrikar" han sedan 1848 sändt ut i den stora
verlden. Hvem hans fader är, behöfver ej den
sol-datgosseu säga. — Hr Berndtson har bidragit med
fyra mindre stycken, hvilka ingalunda misspryda
samlingen, eliuru intet af dem bär vittne om någon högre
inspiration. — Hr Fr. Cygnæus är i stället den
hvilken inspirationen icke sä hastigt sviker. Fragmentet
"De sjuttio vid Demmin" är helt säkert ett af de
bästa stycken denne skald någonsin har skrifvit och ett
af de mest. upplyftande en Finne kan läsa. Också
"Rosorna om våren 1808" äro af den skönaste art, ehuru
tankarne i detta stycke icke framstå så klara som i
det förra. — Elias Lönnrot har i denna kalender
öf-verraskat allmänheten med en lång svensk ballad
"Den skendöda", den första dikt på svenska språket
man af honom känner. Han rör sig] temligen ovant
i den svenska drägten och deröfver må väl ingen sig
förundra. Stycket är i alla fall af stort intresse för
sin författares skull. Man finner dessutom af honom
tvenne till linskan öfversatta bitar ur Hektors och
Andromaehes afsked i Iliaden, och en finsk
bearbetning från svenskan: "Syksyllä".— Hr Lille har
meddelat tre stycken, alla hörande till
tillfällighets-poesins område. Ett ledigt, vårdadt språk och en varm
känsla eger Hr L. alltid till buds, men sällan någon
originel tanke eller bild. — Under signaturen Q. *)
återfinna vi här för första gängen efter många år
hr E. v. Qvanten pä poesiens och de finska
tryckpressarnes marker. Med glädje ser man att hans dikt
är lika mjuk och lin och musikalisk som förr. Den
gamla kärleken till Alhambra-sagan och till den
finska folksången har ej heller rostat, lians begge
stycken, romansen "de tre Prinsessorna" och "Natalia"
höra till kalenderns förnämsta prydnader. Det
sednare är en den mästerligaste efterbildning af den
lin-ska runon, och har dikten något fel., sä är det att
den är, livad den vill vara, en efterbildning. — Af
Hr Törnegren har kalendern det vackra patriotiska
stycket "För femtio år", som icke längesedan lästes
i H:fors Tidningar: en öfversättning från Longfellow:
"Slafveus dröm", af en gripande effekt; samt ett
mindre anmärkningsvärdt stycke "Emma". — Ilr Z.
Tojjelius har icke brytt sig om att lysa i denna
kalender; han har hit endast gifvit ett par kupletter och
ett tredje stycke af ringa betydenhet. — Detta om
de äldre diktarnes bidrag.
Bland de yngre författarne i denna kalender
måste i främsta rummet nämnas utgifvaren sjelf, hr G\
*) Ingen af kalenderns läsare må ha trott denna
poetiska signatur vara likabetydande med den
bekanta Wiborgska signaturen Q. Detta sednare Q.
kommer väl aldrig i sina dagar att frambringa någonting
som skulle ha det aflägsnaste tycke af poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
