Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Lagus (gl.)y som haft den berömvärda blygsamheten
att icke utstyra kalenderns titel med sitt namn. Hans
stycke "Jord och Himmel" är litet till omfång, men
innesluter en stor ocli sublim tanke. "Arkens dufva"
är mindre att berömma. Fragmenterna ur den stora
dikten "Olgerd i Litthauen" förräda en icke sä liten
makt öfver formen och man finner der ganska vackra
ställen. Men det är kanske nägot anspråksfullt af
en så ung diktare som hr L. att för allmänheten
framlägga ännu ofulländade stycken. — Signaturen
—s—/., förut endast bekant ifrån tidningar, har
lemnat ett allvarligt stycke "Abo slott" och några smärre
satiriska dikter, hvilka alla vittna om en ganska
vacker talang och ett verkligt poetiskt sträfvande.
Men man saknar hos denne unge poet tillräcklig
friskhet och ursprunglighet. — Friskare och lifligare äro
sign. F. M:s stycken, fyra till antalet, ehuru dessa
åter lida brist på konstnärlig afrundning och
koncentration samt öfverflöda af Runebergska reminiscenser.—
Återstår ännu tvenne signaturer: 0. D. och —s—ra;
om dem är intet att säcja.
Kalendern hör i allmänhet till de bättre af sitt
slägte.
Skildringar ur (från) Nyliindska Skärgarden af
0. Höijer.
Hr Höijer är en student, ännu helt ung till ären,
som för att i landtligt lugn bereda sig till sin
kandidatexamen sistlidne sommar hade bosatt sig pä en
bondgård i Ingå sockens yttersta skärgård. Det är
en vanlig sak att en tentand såder slår sig ned i
skären eller annorstädes pä landet för att i ro fä sköta
sina studier. Men det är ganska ovanligt att en
sådan herre då har öga eller tanke för någonting
annat än sina lexor och sina små förströelser. Hr II.
liar kanske skött sina examens-studier rätt bra, lian
har kanske också förstrött sig tillräckligt, men ban
har ännu haft tid att på allvar se sig omkring i den
lilla verld i hvilken ban lefvat. Med ett muntert och
meddelsamt lynne har ban förstått att ställa sig på
ön förtrogen fot med den honom omgifvande
allmogen, och med en ovanligt liflig iakttagelseförmåga
har han skickligt uppfattat alla egenheter i denna
allmoges lif, seder och språk. När han dertill haft till
hands en snabb och flytande penna, så har han icke
kunnat motstå frestelsen att i små teckningar då och
då skizzera en eller annan af de mest framstående
företeelserna i skärgårdsfolkets lif: äu en skäljagt
eller ett skötfiske, än en smugglarefärd eller en
stadsresa, äu ett läsförhör eller ett frieri med åtföljande
bröllop, o. s. v. 8å har den lilla bok uppstått, som
br H. nu utgifvit till julen, och som utgör den
första trogna skildring man eger af folklifvet på någon
trakt i vårt land.
Man läser hr II:s skildringar med verkligt nöje.
Der
är ingen egentlig konst i hans sätt att teckna,
men hans penna löper fram raskt, ogeneradt, i fly-
gande fart — så raskt tillochmed att hans meningar
icke alltid ha tid att blifva meningar innan punkten
kommer. Man stadnar icke midtuti någon af hans
skizzer för att gäspa, men väl rätt ofta för att
hjert-ligen skratta åt något roligt och naivt, fullkomligt
troget folkspråksuttryck.
Ilr II. visar omisskänueliga anlag för novcllistiskt
skriftställeri. Han bör arbeta sig framåt på den
banan. Han bör genom uppmärksamt studium af de
bästa mönster söka bringa sig upp till större
konstnärlighet i teckningen, utan att derföre glömma bort
sin förmåga att troget uppfatta naturen. Och han
bör lära att mycket mera än hittills vårda sitt svenska
språk; mon han behöfver derföre alls icke lägga
bort den muntra, fria ton som genomgår hans första
arbete. Gör ban detta, sträfvar han redligt framåt,
och skänker honom lifvet goda erfarenheter och en
fast öfvertygelse, så kan man hoppas att med tiden
få helsa hr II. som en god författare på den vittra
banan.
Smiirre Dikter ock Berättelser af Theodor
Se-derholm.
Också br Sederholm är en ung man, som i detta
lilla häfte för första gången visar sitt författare-namn
för allmänheten. Men han utsänder icke, som de
fleste andra, sina vittra förstlingar i hopp att dermed
öppna åt sig en framtid inom litteraturen, lian
utgifver nu — som han sjelf i sitt förord säger — af
sina diktförsök hvad han sjelf anser bäst, medan han
redan "bjudit det poetiska författareskapet farväl".
Skälet till detta farväl är förmodligen det att han
egnat sig åt praktiska värf, som jaga poesien på
flykten.
Häftet består af tolf stycken poesier, samt af
fem berättelser, hvilka sednare alla förut varit
synliga i tidningar, dels i Morgonbladet, dels i Wiborg,
för ett par år tillbaka, men nu undergått "en större
eller mindre omarbetning".
Poesierna äro nästan alla lyriska
känsloutgjutel-ser af den allra subjektivaste art, hvilka väl
innehålla eu och annan tanke som anslår genom sin
finhet, men icke alla till formen äro fullt klanderfria. —
Bättre kan man tala om förf:s berättelser. Man
finner i dem ett språk, så ledigt, vårdad t och vackert,
att det är en lust att läsa. Endast här och der
stores enkelheten och naturligheten af någon alltför
svul-stig reflexion eller af små efterhärmningar af
Andersens eller Töpffers skrifsätt. Ett rent, friskt, för alla
goda intryck öppet sinne framblickar öfverallt i dessa
berättelser. Ett par af dem, "Justitia Divina" och "En
skizz" äro väl till innehållet temligen obetydliga,
men man genomgår dem dock icke utan nöje "En
vårnattsdröm" är den minst lyckade i samlingen; den
är egentligen en ledande artikel i folkskolcfrågan, och
den af högst sväfvande och opraktisk natur.
"Sommardagar" år deremot en ren novell, landtlig, inta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
