Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
»ande och poetisk, och den sista berättelsen,
"Gre-las ungdomsdrömmar", är sä innerligt täck och
ljuflig, helgjuten och fulländad, att man lägger ifrån sig
boken med ett beklagande att det härda ödet ryckt
förf. bort från alla "ungdomsdrömmar".
Fru Catharina ltoije och hennes döttrar. Hu
berättelse fräu stora ofrcdens titi. Af —a—g.
Signaturen —a—g är redan sedan länge känd och
värderad i värt lfiud. Det namn som under densamma
döljer sig är ingalunda heller obekant. Den ädla
författarinnan har förut gifvit oss "teckningar och
drömmar"; hon \isar oss nu att hon är hemmastadd äfven
i andra verldar än i det fantastiskas.
"Fru Catharina Boije" är en god historisk novell.
J)en gifver en lyckad bild af "den stora ofredens" för
Finland sä dystra tid. Det har fordrats icke så ringa
studier i historien, och ännu mera en lefvande fantasi,
för att uppdraga en så trogen tidstafla som denna.
Händelserna äro skickligt anordnade och följa hvarandra
raskt; intresset mattas aldrig under läsningen.
Personerna äro i allmänhet väl tecknade; pä herr Carl
Lejonankars karakter hade kanske dock kunnat
användas något mera studium. Mot den psykologiska
sanningen i hr Johan Bruces karakters-teckning kan man
ingenting invända, men väl emot den värme med hvilken
förf. omfattar denna person. En sådan karl som denne
Bruce är dock en räsonnör med sitt samvete; och ville
ban göra väl åt sitt land, så gick han af blindhet den
allra galnaste väg. — Stilen i denna novell är dess
svagaste sida; den lider af en viss tyngd och språket
är stundom mindre vårdadt. I sina försök att
återgifva det förflutna seklets skriftspråk lyckas förf. icke
riktigt; att läsa Malms långa berättelse i ett sådant
tillkonstladt språk, blir något enformigt. Några små
historiska förbiseenden kunna anmärkas, som t. ex.
Hattarnes omnämnande straxt efter Nystadska freden;
vid den tiden fanns ännu ej något parti med det namnet,
litt svårt tryckfel straxt i berättelsens början sätter
läsaren i icke ringa förvillelse; der star nemligen
årtalet 1712 i stället för 1718, som påtagligen
manuskriptet måste ha haft.
Att författarinnan må fortfara på den bana bon
nu beträdt och skänka litteraturen ännu många
historiska noveller, det måste hvarje Catharina Boijes
läsare önska.
Kopistens krönika.
D. 1 Jan.
Het gamla året 185S har slutat sina dagar
fridfullt och lugnt som det ock lefvat.
En stillare julvecka än den som nu flytt kan man
icke begära. Man har fätt äta sin gröt riktigt i fred;
inga lijerteknipande nyheter ha gripit en skeden ur
munnen. Från utlandet ingenting af vigt, frän lands-
orten ingenting annat än vcteranbaler; och
Helsingfors sjelf har heller just ingenting nytt förmått
fram-kläcka.
Julen borde åtminstone frambringa nöjen; det är
ju dess sak. Men den har i år ingen synnerlig
skicklighet visat i detta sitt fack. Man har fätt nöja sig
med de vanliga slägtkalaserna, med de vanliga
spek-taklerna, med någon enda enskild bal, oeh med en
maskerad i brunnshuset — "till förmån för de
fattiga", och således ett kärleksverk.
Men man väntar bättre tider inom nöjenas verld.
I afton genast stor statsbal hos h. exc.
generalguvernören. Subskriberade dans-soiréer för en pä sätt
och vis utvald krets tillrnstas i Oelzeska lokalen; de
skola ersätta de fordna societetshusbalerna, som pä
sednaste tider i mångas ögon lära ha antagit en för
mycket plebejisk karakter. Och dessutom hviskar man
ännu om mycket annat.
Då nöjen omtalas, bör man icke glömma en verklig
nyhet i denna väg, som belt nyligen kommit i stånd.
Det är en vinter-kägelbana, som under hösten, al’
ett enskildt bolag, med hr Kleineh som deltagare,
blifvit bygd i brunnshusparken och dagen före jul blef
högtidligen invigd. Den är med stor omsorg uppförd
och inredd med verklig elegans. Den står också öppen
för allmänheten, och vill man glömma bort vår
vinters hårda kyla för en stund, så behöfver man blott
besöka denna bana, se huru man der i skjortärmarne
siar sin kägel och dryper af svett, och inbilla sig att
nian är inne i den brännande sommaren.
Brunnshusets restauration är i förening med kägelbanan äter
öppnad.
1 brist på glada och nya nyheter, talar mail tills
vidare om sorgliga och gamla. Det Sundströmska
målet är allt fortfarande ett föremål för stort intresse
Tütterman har, som bekant, redan bekant, och man
väntar att den andre brottslingen, Kostedt, nu också
med det första skall göra sin bekännelse. Ett annat
mord har äter sednare blifvit förölvadt utanför
staden, och också här har man lyckats komma
ger-ningsmànnen på spåren.
Inom universitetet är tvst och stilla. Studenterne
äro borta, och professoren^ hvila sig. Utnämning af nya
dekaner för ingående triennium väntas med det första.
1 bokhandeln också stiltje efter julbrådskan. Det
enda nya vara boklådor efter julen fått att uppvisa,
är ett i Sverige gjordt porträtt af A. I. Arvidsson,
fullkomligt likt, men ganska dyrt. Tillkännagifvandet
om en af behofvet påkallad adresskalender för
Helsingfors, som kommer att utgifvas af hr G. \Y. Edlund,
är för öfrigt den enda litterära nyheten för dagen. —
Jo, ännu en: nemligen den att hela upplagan af hr
Cygna-i bok oni Duncker, 1000 exx. stark, redan är
sà godt soin utsåld. Detta bevisar, att i Finland dock
icke alldeles saknas intresse för fosterländska minnen
och en högre litteratur.
Sist om väderleken, den evigt nya. Julaftonen
och dagen var himmelen vid ett sentimentalt lynne:
den bara gret, förmodligen al’glädje, men ruskigt och
tråkigt var det för oss menniskor att se på. Stora
floder runnö längs gator och vägar, och man tänkte
redan: jo det här blir en treflig jul. Men sedan den
första helgrörelsen gått öfver, sä blef det snart bättre.
De sednare dagarne har himlen haft den mest blida
och leende min och allt emellanåt strött litet socker
öfver jorden, sä att den nu ater ser nästan lika
läcker ut som ett julgrötsfat.
Uclsiugfors, J. C. IrencLcll & Son.
lmprimatur: L. Hi/imbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
