- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
11

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11

studenter, och icke heller de som till en
början med saken närmast ha att skaffa.
Men ehuru, som jag redan nämnt, man
ingenting om de komiterades planer med
bestämdhet vet, så fruktar jag att dessa just
ej heller äro alltför mycket mindre.

Förlåt mig, Rustika! Du är också ung;
du har kanske också drömt dig detta ditt
studenthus som ett strålande slott med
se-miramidiska trädgårdar och utstyrt det med
all den lyx din fantasi haft att erbjuda?
Förlåt mig derföre om jag drager dig ned
ifrån drömmarnes verld till de kalla
beräkningarnes stenbundna mark. Men jag
försäkrar dig att jag vill studenterne så
innerligt väl, och jag skall derföre bjuda till
att varna det nuvarande slägtet för att göra
någonting, för hvilket ett kommande slägte
kanske icke skulle ha anledning att tacka det.

Min tanke är att man borde göra
studenthuset så litet som möjligt, bygga ett hus
som lemnar beqvämt utrymme för de
nödvändigaste lokaler, men heller ingenting
derutöfver. En rymlig bibliothekslokal, några
rum för läseföreningen, restaurationslokal
med en rymlig matsal, en stor sal, tjenande
till samlingsrum för fakulteterna och
tillräckligt stor för att derjemte kunna göra
tjenst som en improviserad theater, och
möjligen ett biljardrum, — det är allt hvad
efter min mening kan räknas till
nödvändigheter i vårt studenthus.

Men att bygga ett dylikt hus, skall
mången ropa, vore rent af en snöplighet,
när hela landet så rikligen bidragit till
detsamma. Landet har rikligen bidragit, det
är sannt, men detta bidrag hinner ännu ej
till för att uppföra ens ett så litet hus.
Och tror du, Rustika, att ni fruntimmer
ännu ett annat år skolen kunna förmå
landet till dylika bidrag för studenthuset som
under det förflutna? Nej, med all er makt
skolen ni ej kunna det. Af allmänheten
är säkert ingenting betydligt mera att
påräkna, och större gåfvor af enskilda äro
väl tänkbara, men vanskeliga att lita på.
Man får således bygga med hvad man nu
eger, och man får bereda sig på att upp-

låna den öfverskjutande kostnaden. Och
betänke man då, att lånar man blott en
lika stor summa som den hvilken man nu
erhållit till gåfva, så öfverstiga räntorna
derpå redan den hyra som studenterne för
hela sin nuvarande lokal betala.

Om jag förmådde inse att studenterne
behöfde, att de hade något verkligt gagn
af ett större och praktfullare hus, så skulle
jag icke tveka att uppmana dig, Rustika,
och alla Finlands qvinnor att ytterligare
anstränga alla era krafter för att, om
möjligt, bringa ännu mångdubbelt större
summor tillsammans. Men nu har jag
sannerligen icke samvete dertill.

Till exempel: hvad skall man egentligen
göra med den stora tvåvånings-festsalen,
som i allmänhet tyckes betraktas som en
afgjord nödvändighet? När skall den
begagnas? På sin höjd ett par gånger om
året. Jag sade dock ingenting deremot,
om här i staden eljest vore brist på
rymligare festlokaler. Men nu finnas här
salar af slag, lätt tillgängliga och lämpliga
för hvarje tänkbar festlighet. Är det då
riktigt att förslösa stora summor på en
särskild student-festsalong?

Äfven behofvet af en student-trädgård
synes bos många, och besynnerligt nog
icke blott ibland de yngre, ha blifvit en
fix idé. Men nu vet du säkert, bästa
Rustika, att studenterne, på högst få
undantag när, resa härifrån i Maj och återvända
i September och Oktober. Och du vet
också bättre än någon huru stor fägnad man
i Finland har af trädgårdar från Oktober
och intill Maj. Hvem skulle således njuta
af denna trädgård? Och skulle du dertill
se den herrliga plats som man i sina
tankar utvalt för denna trädgård! Ett
gammalt kålland, en trång kjusa, inklämd
emellan tvenne berg och liggande många famnar
lägre än den förbilöpande Unionsgatan.
På en sådan plats vill man nu bekosta
anläggning och underhåll af en trädgård. Hvad
allt detta 6kulle kosta, det har man
naturligtvis icke ansett nödigt att på förhand
beräkna. Men jag säger, att blefve der en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free