Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
trädgård, och funnes det studenter under
sommartiden i staden, så vore det en skam
om de skulle trifvas i en sådan kätta och
icke sökte sig sina sommarnöjen på
skönare ställen, af hvilka vi lyckligtvis ha
nog många.
o o
Ursprungstanken till studenthuset har
varit den att bereda de studerande vid
universitetet en ekonomisk lättnad. Derföre
böra de som skola sätta saken i verket
ihågkomma att detta hus mycket lätt kan
komma att tvärtom bli en börda, en börda
icke blott för dem sjelfve., utan ock för
många kommande studentgenerationer.
Du förstår mig, Rustika, och jag
försäkrar dig att huset kan bli mycket
vackert och prydligt ocli i allo värdigt
studenterne, om det också icke blir så
mycket stort. Och jag blir för denna gång åter
din
Metropolitanus.
Theatern i Helsingfors.
— Var du på theatern i går?
— Ja, jag var.
— Hurudant var spektaklet?
— Nå, så der; tn:ll Forssman spelte
ganska bra, och också Åhman, men för öfrigt
så — apropos, månne det Sundströmska
målet åter varit före? — —
Ett sådant samtal kan man nuförtiden
i Helsingfors få höra huru ofta man vill.
Hvarochen känner igen det; hvarochen har
sjelf deltagit i mera än ett sådant. Det
vill med andra ord säga, att inan vet af
theatern, att man besöker den, men att
man icke älskar att tala många ord om den,
att man gerna vänder sina tankar från den
till dagens andra små nyheter.
Och hvad betecknar ett sådant
förhållande emellan publiken och theatern? Det
kan icke beteckna annat, än å ena sidan
att theatern här redan är ett behof, och å
andra sidan att den theater här för
närvarande finnes i någon mån fyller, men icke
tillfredsställer detta publikens behof.
För några år sedan, då hr Stjernström
var herre på vår lilla scen, då var det ett helt
annat förhållande emellan publiken och
theatern. Då besökte man icke blott theatern,
man följde densamma med det lifligaste
intresse; i hvarje samqväm utgjorde den ett
stående samtalsämne. Man klandrade
mycket, man anmärkte, man kritiserade, man
recenserade; men man berömde också
der-emellan, och hufvudsaken var att man
talade om theatern. Den Anderssonska
theatern, hvilken man nu har nöjet att ega här,
klandras många gånger mindre än hr
Stjern-ströms i verlden, det är säkert; men den
berömmes också i förhållande ännu
mycket mindre; det vill säga: man talar om
den stort ingenting alls.
Hvaruti ligger då skilnaden emellan det
ena och det andra? Hvarföre intresserade
man sig för hr Stjernströms theater, och
hvarföre är man kall för hr Anderssons?
Ar det beskaffenheten af repertoiren eller
af sjelfva truppen, som åstadkommer denna
skilnad?
På repertoiren, tror jag, kan felet
skyllas endast i högst ringa mån. Hade hr
Stjernström varit här under den förflutna
hösten, så hade han säkert gifvit oss
nästan de samma stycken som hr Andersson
hittills har gifvit. Han hade kanske blott
förstått att omvexla något mera emellan
större och mindre stycken. Orsaken till
publikens köld faller således på de
spelande.
Ar då hr Anderssons sällskap så
mycket underlägset hr Stjernströms? Hr
Stjernström hade ju icke, om man undantager
honom sjelf, att ställa fram några
synnerligt utmärkta skådespelare, och flera af hans
sujetter kunde täfla med hvem som helst i
konsten att spela dåligt. Detta är sannt;
men hr Stjernström förstod att med stor
skicklighet använda sina tillgångar,
flertalet af hans sujetter fick man se fylla sina
platser åtminstone så att icke all illusion
försvann, och icke så sällan såg man
stycken gifvas, tillochmed stora stycken, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
