Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
hvilkas utförande man var verkligt
tillfredsställd.
I lir Anderssons sällskap finnas goda
sujetter, men dessa goda äro alltför få.
De öfriga äro ganska aktningsvärda, till
större delen heltunga, framåtsträfvande
personer, mot hvilka ingenting är att anmärka,
då de användas i roler af fjerde och femte
storleken. Men de bättre aktörerne hinna
ej till att fylla alla mera betydande platser,
och man får derföre i hvarje pjes se Hera
eller färre roler lemnade i händerna på
personer, hvilka på intet vis förmå bära
upp dem, om hvilka den mest kortsynte
åskådare kan säga att de "spela dåligt."
Så förstöres illusionen, och dermed
afky-les också publikens intresse för theatern.
Att publikens intresse för theatern dock
håiler sig nätt och jemnt uppe öfver
fryspunkten, det måste man tillskrifva de
några talangfulla sujefcterna och derjemte den
verkligen berömvärda ordning och omsorg
som förråder sig i ledningen af det hela.
Mr Andersson — eller kanske rättare hr
Åhman — står icke mycket efter hr
Stjernström i vården om det yttre, kostymer,
dekorationer och dylikt. Och spelet går raskt
och lifligt undan; man lullas icke af de
spelande till sömns, som under de
Hess-lerska spektakeltiderna.
Dessa allmänna betraktelser för denna
gång om den nuvarande theatern i
Helsingfors. Metr.
Två taflor,
i.
Hos en älskvärd friherrinna,
Framförallt en vacker qvinna.
Jag en eftermiddag satt
Språkande om ditt och datt:
Tidt och ofta jag det plär
Efter förmiddags besvär.
Och jag tillstår, något bättre,
Ljufvare jag knappast vet;
Fritt derför du mig förkättre,
•Stör blott ej min salighet.
Ack! hur godt, hiu* sorglöst kännès
Ej att sitta mjukt vid hennes
Sida, efter slutadt mål.
Själen domnar, tanken hvilar,
Sakta somna stormens ilar,
Slö blir orons hvassa nål. —
Jag på intet vis försmäktar,
Ty i silfverkannan sjuder,
Uppå på bordet kaffets nektar.
Hvilken med en hand hon bjuder,
Hvit som dessa mjella koppar,
Och man språkar, läppjar, doppar.
Kriget härjar våra kuster
Och derute många duster
Våra landsmän tappert våga.
Må Europa stå i låga,
Dess tyranner gerna rasa!
Men, min Gud, att detta nu
Också ror vår glada fru,
Sådant fyller mig med fasa.
Ack! hon är så patriotisk.
(Hennes make med sitt svärd
Dragit nyss från liem och härd.)
I sin hjerna smått kaotisk,
Mången fråga hon mig gör,
Som min ljufva ro blott stör.
När jag icke mäktar svara.
Synes plötsligt stött hon
vara-"Hvad, min herre, icke nog
Att ni ej i striden drog,
Dertill hade ni ej mod;
Men för dem ett enda ord
Ni ej af beundran eger,
Hvilka offra lif och blod
För monark och fosterjord,
Ljusets och "de våras" seger.
Ni är feg — nej då ha vi
Qvinnor mera mod än ni."
När jag tiger, säger hon
Hastigt nu med mildrad ton:
"Man har sagt mig att ni är
Smått poet och ofta kär.
Om ni diktar någon gång,
Egna äfven oss en sång,
Skrif hur varmt också en qvinna.
För sitt fosterlahd kan btinna.
När ni sedan kommer åter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
