Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
till kojs och följande morgon, om lyckan är
god, uppväckes man af någon
probenreu-ter i hytten bredvid med ott: "jetzt ist
Russland vorbei, jetzt koinint Sclrvveden!"
Man springer upp på däck, ser svenska
landet, svenska flaggan, Waxholm och
de gossar blå — och ens hjerta vidgas
af gamla minnen och slår at’ lefnadslust
och mod.
Herrarne tända på en sigarr. Är det
någon Stockholmare ombord, anmärker han
törhända, tummande om sina mustascher,
det kronprinsen aldrig röker mer än några
drag af en sigarr innan han kastar bort deu.
Är der någon rysse i lians närhet, har han
väl straxt till hands en axelryckning och ett:
"Nu da! Nicolai Paulowitsch endast bita’ af
sigarrn innan han kasta’ den i knuten".
Och man skrattar och pratar, talar om
utsigten och tänker på blifvande logis. —
Emellertid blir inloppet allt vackrare och vackrare,
villor och landthus framblicka allt liera,
ångbåtar komma och gä, Djurgårdens ekar
täcka stranden, Riddarholmskyrkan
skymtar i fonden, vyerna vexla allt snabbare,
man hamnar vid skeppsbron; och är
morgonluften klar, vet man knappast af innan
dagen är förbi och man sprungit sig trött
och förderfvad ’ från operan till maskraden",
tills man sist på äkta Stockholms-maner
befinner sig vid sin lilla aftontuting hos
La Croix i sällskap med gamla vänner ocli
landsmän. Ocli ehuru åtminstone ett par
veckor erfordras för att något så när i
Stockholm och dßjrs omgifningar orientera sig,
hinner man ändå på några dagar å
stenmuseum beundra Sergels Amor och Psyche,
lians Faun och hans eskisser, Fogelbergs
Odin och Thor, och bland antikerna
Endymion, vid hvars anblick Sergel med
handen på bildens bröst till Gustaf 111
utropade sitt så ofta citerade: ’känn hur det
klappar!" Der finns dessutom några antika
vaser och kandelabrer, som undertecknad
ej hade annat emot än att de ej tillhörde
honom, och ett gipsaftryck efter Johans
från Bulogna Mercurius, om hvilken förre
Syssmä-enthusiasten utropade: ’jag skulle
ge fast tusen rubel om jag kunde
modellera så bra!" — samme enthusiast som också
trodde att Klopstock hette Messias. Bland
särskildt för tillfället exponerade taflor på
målningsgalleriet ådrogo sig våren 1857
förnämligast uppmärksamhet ett bataljstycke
från trettioåra kriget af Wahlbom och ett,
O
landskap af Stäck.
Men emellertid defilerar vaktparaden
förbi slottet, klockan blir 2, man tar en
kullbåt, far till Blåporten, smakar på dess
berömda aborrar och drar si<i för en stund
sedan afsides från sällskapet till verandan
utanför. Hela timmen kunde man sitta der
och njuta af rörelsen och lifvet omkring <-•!•:.
De i närheten glammande och språk;:..do
hyrkuskarne, de gamla trefliga kunderna
på motsatta sidan, den promenerande och
åkande menskligheten, de täcka
värdshusflickorna, don friska grönskan, allt
uppväcker en känsla af obeskriflig trefnad.
Knappast lyster det en att gå in på den
under sommarmånaderna utom stadens qvalm
förflyttade artistiskt-litterära klubben
"Gröna stugan" och höra Carlén hålla tal till
den store anden i svenska tidningens
källarvåning, skalden Herman Bjursten, •—
eller se red. af Kapten Puff ined utsträckta
armar omfamna samma store ande efter att
just dagen förut ha yttrat, med anledning
af hästtämjaren Rareys klagan det
Stockholm icke erbjöde honom tillräckligt vilda
och istadiga hästar: att det dock var
förunderligt huru ej herr Rarey tagit i med
herr Bjurstcns Pegas —den vore väl
åtminstone af rätta sorten. Hvad annars "Gröna
stugan" beträffar, skall hon förr ha varit
mera omtyckt och renommerad, då schismen
mellan artister och litteratörer ännu ej
förevarit. Men det blefve en lång historie att
nämna allt hvad man tycker om och icke
tycker om. Nog af— kongl, slottet,
Drottningholm, Haga, Djurgården, Choræi graf,
kungastoderna, de gamla husen, de trånga
gatorna, Stortorget, der Stockholms
blodbad stod, Vintappargräud, Iiolmätargränd,
Göranhelsingesgränd — allt leker för ens
håg, tills man omsider kanske hamnar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
