Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Allting bör bedömas efter sin art, och
så äfven detta theaterstycke. Hela
Helsingfors känner dess uppkomst. Ilr
Topelius — hvarföre behöfva förtiga hvad alla
menniskor dock veta förut? — liar
skrifvit detsamma som ett inpromptn vid en
julfestlighet inom lians familj. Meningen
var ingen annan än att låta sina vänner
för första gången höra Pacii vackra melodi
till Runebergs "Soldatgosse", och att höja
effekten af denna sång genom att omgifva
den med en för tillfället anslående
theatra-lisk ram. Ilr Åhman biträdde vid detta
familjenöje, och förmodligen har författaren
af honom sednare låtit öfvertala sig att
gifva det lilla stycket en något större
utsträckning och att presentera det för en
större publik.
Förf. kallar också nu på affischen sitt
lilla foster ett "vinterstycke" och har icke
tillkännagifvit sitt namn. Han har dermed
sagt, att stycket bör betraktas som en
tafla, icke som en dramatiskt arbete, och
att det uppträder utan några större
anspråk. Anspråket att för stunden behaga
publiken måste det dock ega, då det nu
engång offentligen uppträder, och detta
anspråk är också uppfylldt. Hufvudsaken i
stycket är allt ännu hr Pacii "Soldatgosse",
som af m:ll Sjöberg utföres lifligt, ehuru
nog svagt. Hvarochen måste vara
tacksam för nöjet att få göra bekantskap med
eu sådan sång; den gör sig i första draget
populär. Hvad det öfriga, sjelfva pjesen
angår, så har inan nu icke rätt att, klandra
den, men man har heller icke skäl att för
mycket beprisa den. Förf. har gjort den
alltför lång för sitt lilla innehåll. Samma
tankar upprepas den ena gången efter den
andra. Tonen är också på sina ställen
alltför melodramatiskt-3vulstig för att rätt
öfverstämma med ämnet. Verklig gripande
natursanning saknas i allmänhet i stycket.
Den sista scenen, der veteranen erhåller
underrättelse om den julgåfva lian fått
emottaga af det finska folket och der han
uttalar sin tacksägelse och välsignelse öfver
det yngre slägtet, gör dock sin behöriga
verkan äfven på andra känslor än den lilla
menskliga egenkärleken, och dermed har
också stycket vunnit sitt syftemål.
Ilr Åhman gjorde allt hvad begäras
kunde för sin rol. Stycket slutade också med
ett stormande bifall. De spelande
framropades, författaren framropades, — visade sig
dock icke — man var frikostig med de mest
ulfvalika och skränande bifallsyttringar, men
man var dock grannlaga nog att icke vilja
besvära hr Pacius med en så omusikalisk
tacksägelse-hymn. Denne fick nöja sig med
bara torra applåder. Metr.
Hckrolog.
Sverige har nyligen förlorat en af sina
utmärktaste män, sin enligt ett svenskt blads uttryck
"tvifvelsutan störste skriftställare för närvarande", biskop
Carl Adolf Agardh, hvilken aflidit d. 28 Januari i
Carlstad, 74 år gammal.
Agardh var en af do lärdaste och mångsidigaste
skriftställare. Han gruudlade först sitt rykte som
botaniker, men sednare utmärkte han sig icke mindre
som mathematiker, theolog, och isynnerhet som
statsekonom och publicist. Allt hvad han skref bat
snillets omisskänneliga prägel. Med sin genialiska och
af den mest glödande patriotism genomandado
"öfversigt af svenska folkets öden", hvilken utkom 1852
såsom en inledning till hans stora statistiska arbete, gjorde
han sig till Sveriges mest populäre och beundrade
författare. Anda till hans sista dagar fortfor hans penna
att vara verksam.
Länge hotaniccs.professor i Lund, blef Agardh 1836
biskop i Carlstad. Detta embete är efter honom ledigt,
och likaså en plats i svenska akademien. Man
karakteriserade i Sverige honom och tvenne hans
biskop-lige och akademiske embetsbröder genom att kalla
Agardh "den snillrike biskopen", Thomander ’’don
qvic-ko biskopen" och Fahlcrantz "den ordlekande
biskopen."
= Henry Hallam,, den engelske historieskrifvaren,
hvars arbete öfver medeltiden är ganska allmänt
kändt äfven hos oss, har aflidit i London d. 22 Jan.,
81 år gammal. Ultramarin.
Kopistens anekdotlåda.
:= Det var en bal i W. socken, der à la glaccrt
förslå gången gjorde sitt inträde i socknens sällskapslif.
Ortens länsman hade ingen aning om dylika läcker-*
haters tillvaro i verlden, och när brickan, på hvilkori
glaecu kringbjuds, kommer till honom, kan han ickd
begripa annat än att det är en vanlig blancmailgëj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
