Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
och af orsaker, hvilkas exposition ej hörer
hit, synnerligen stämd för att behjerta alla
deras nödställda belägenhet, som när de
minst äro derpå beredde, nödgas förnimma
ett i gröfre eller lenare ton uttaladt: "ryk
och ränn för den och den! Den härd,
hvarvid ni redan hunnit så vänja Er, att ni
nästan begynt anse den såsom Eder egen,
skall framdeles spraka ut sina gnistor på
en annan." Och i sådan sinnesstämning
vågade han åter upptaga en plan, i minsta
möjliga stil framkastad redan lör omkring
tjugu år sedan, och som då rönte
utmärkelsen att göra det komplettaste fiasco
något arkitektoniskt projekt sedan tornets i
Babel tider uthärdat. I trots deraf, att
hufvudstadens icke husegande befolkning
tycktes börja återgå till det längesedan [-öfvervi]nna-] {+öf-
vervi]nna+} stadium af nomadtillståndet,
ansåg han det löna mödan försöka om ej
tiden hade här skridit så nära sin
fullbordan, att studentkorpsen kunde nedslå för
egen räkning så säkra bopålar, att dess
sammankomster på dessa ej blefve störda
af dylika hemsökelser som aftonens. Då
förslaget med bifall emottogs, uttalades
vidare följande åsigter: planen borde så
begränsas, att den ej behöfde låna grundval
och ritning af de famösa "chatcaux en
E-spagne"; med utförande borde skyndas, så
att alla dc, af hvilkas bistånd detta
komme att bero, måtte fortfarande följa verkets
gång med det intresse, menniskorna egna
ät ting, hvarom de med egna ögon
öfver-tyga sig, att det blir någonting deraf.
Den ungdom, som af egen nöd lärt känna
nödvändigheten, att åt efterkommande
bereda en tryggare borg än dessa
vanskliga bostäder, hvari den sjelf ingen
säkerhet egde, tycktes dessutom icke oförtjent
att åtminstone i och genom några
qvarlig-gande representanter njuta fröjden af ett
storverks fullbordan, om hvars möjliglvet
man ännu för ett par decennier sedan icke
skulle vågat drömma annorstädes, än på —
Lappviken.
Sedan dessa allmänna grundsatser
tycktes gillade, beslöt inan, med varm förtrö-
stan till fosterlandets ofta visade deltagande
för sin högskolas angelägenheter, vädja till
dessa sympathier. De ungdomligast
djerfvaste förhoppningarne fördristade sig flyga
ända så högt, att de talade om hela
tiotusende rubel, som under förloppet af ett
år möjligen skördas på dessa känslors
bördiga fält. Mången, och bland dem äfven
undert., befarade dock, att denna summa
borde läggas till de räkningar, som
upptaga utgifterna för de nyssnämnda
spanska slotten. Men ett ädelt folks ädlaste
känslor äro dock mer än någonting annat
i denna verld inkommensurabla storheter,
vid beräknande af hvilkas produkter den
hvardagliga kalkylen lyckligtvis ofta nog
kommer till korta. Aldrig har likväl
någon menniska känt större tillfredsställelse
deröfver, att hon fått rätt i sina
uträkningar, än jag öfver min missräkning.
Finlands män, qvinnor och baru hafva, på
vida mindre än ett år, för det ideala
ändamålet, som betecknas med namnet:
studenthuset, sammanskjutit nära dubbelt så
mycket, som sjelfva det dristigaste hopp
ej utan tvekan nämnde, när det för första
gången blef fråga om denna vänskänk. Med
vördnadsfull tacksamhet böjer sig väl
mångens hjerta för denna sitt fattiga folks
storsinnade gifmildhet. Men andra utsträcka
dock pockande sina händer åt det,
förmenande: det är ett stort misstag om du
inbillar dig så snart hafva sluppit oss, när
du engång bitit på den kroken.
Åtminstone ännu ett tiotal år får du väl lof att
lösa på pungremmarne för samma
ändamål. Det tillkommer ej dig att räsonnera
om sättet, huru vi på bästa vis må använda
dina fyrkar. Det der förstå vi oss bättre
på än du. Maksa pois plakkarista! Endaat
det är din sak.
I så uppriktiga ordalag formuleras
visserligen icke uppmaningen till en
fortfarande obegränsad kontribution. Det vet
jag nog, lika väl som någon annan. Men
grundmeningen är dock sådan, der man
tillåter sig påstå, att finska folket oaktadt
alla sina ansträngningar, all eio elÖBfcnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
