- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
52

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

välvilja, ingalunda förmått åstadkomma
möjligheten af ett någotsånär menskligt
studenthus, utan endast tillstymmelsen till en
lumpen — "sytningsstuga."

Det enda, studenter här i verlden
hittills bygt, har varit •— luftslott. Ej
underligt således, att då de nu en gång slå
sig på uppförandet äfven af andra
konstruktioner, dessa få en bismak af den
fantastiska arkitektur, hvartill all ungdom har
så utmärkta anlag sig medfödda. I följd
deraf har det ock händt, att den primitiva
afsigten med studenthuset hastigt blifvit
bortträngd af en vida mer storartad plan,
som elastiskt kan vidga sig i oändlighet.
Också hör man redan talas i analogi
dermed om ritningar, hvari kostnadsförslaget
uppgår till den nätta summan af
etthun-dradetjugu tusen rub. s:r, samt om en
tafla, ämnad att pryda någon af de
grandiosa salongerna och hvars pris uppskattas
till några tusende. Visserligen hafva dessa
fantasier uppspirat på utländsk botten; men
taga de ur inhemsk mark framspringande
lika rask fart som hittills, så behöfva de
väl ej befara att bli särdeles långt efter.

Det är en glädje att tänka så: Finlands
välvilja för företaget har ju mer än någonting
annat gifvit vingar åt dessa fantasiers
djerfva flygt bortom möjlighetens alla gränser.
Men saken har äfven sina bedröfligare
sidor. Sönerne af Europas fattigaste nation
hade ej bort så lätt förglömma, att landet
i dess helhet och hvarje kommun särskildt,
hvaraf denna helhet utgöres, hafva äfven
åtskilligt annat att tänka på och sörja för,
än de pligter, som realiserandet af den
akad. ungdomens fria fantasier ålägger
desamma. Förklaras tributen till
studenthuset permanent under längre tid, blir den,
och det ganska snart, ej en glad börda att
bära, utan ett ständigt besvär, hinder och
sluteligen en förargelseklippa, mot hvilken
allt deltagande, all välvilja för företaget
strandar. Man har ju redan sett, huru
veteranfrågan sprungit i fötterna på den
tidigare i svang varande, samt huru dessa
båda frågor derefter korsat och förlamat

hvarandras framgång. I en tid, då en stor
mängd lokala föreningar till befrämjande
af välgörande ändamål idkeligen taga i
anspråk allmänhetens beredvillighet, och
dessutom den ena uppmaningen efter den andra
söker väcka samma allmänhets deltagande
för åtskilliga mer eller mindre
maktpåliggande intressen af vidsträcktare syftning,
tyckes äfven den minst finhulliga
grannlagenhet förbjuda hvar man att förvandla sin
af tillfällig anledning framräckta
insain-lingsbåf till en fattigbössa på ordinarie stat
och — utan botten. "Kom ej så snart dit
tillbaka, der du med välvilja blifvit
emottagen", lärer ett klokt ordspråk folken.
Samma råd kan väl med allt fog gifvas
dem, hvilka inbilla sig att petitionen om
byggnadshjelp för studenthuset evinnerligen
skall mötas af lika vänliga och hulda
blickar och händer, som i fjol.

Vid många bland de redan skänkta
fyr-karne låda det tyngsta arbetes svettperlor.
Sådana äro dock nästan för goda att
kastas bort såson» dekorationer för
fantasistycken. Åtminstone allmogen, som står
på egen botten under sitt låga tak, har
föga begrepp derom, att då den lemnar sin
skärf till uppförandet af ett studenthus,
man dermed menar ett slott, ämnadt att
slå menskligheten med häpnad. Dess
enfald ålägger respekt, liksom dess gåfva
tacksamhet. En vacker arkitektur utanpå
och en ändamålsenlig inredning innanför
skall i alla fall göra studenthuset, äfven om
det icke kan inlåta sig i täflan om priset
med verldens sju under, till ett värdigt
uttryck för den kärlek, hvarmed finska
folket omhuldar sin högskola och till ett
hemvist för de studerandes andeliga och
lekamliga trefnad. Och äfven det borde ej
uppskattas så alltför ringa, att de unge
akad. medborgarene i och med detta ega
en säker borg, der anbudet om en
förhöjning på hyran af femtio rub. ej kan när
som helst slå ned liksom en förhärjande
bomb midt ibland dem.

F. C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free