Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
bar" och "icke-snobbar", i litterati och
icke-litterati, bland hvilka sistnämnde man ock
velat introducera ErikBögb, trots hans
synbarliga 8pjernande deremot. Man säger icke
så orätt, att Bögh mer är ett slags
fyndighetspoet än en verklig diktarnatur, och det
hände hösten 1857, att studenterne
hvis-slade ut hans tragikomedi
"Mumbo-Gumbo-Gongong den store", hvilken också
verkligen var ett sammelsurium af allt möjligt
likt och olikt. Men Bögh lät dem
hvis-sla, fick fulla hus af nyfikna och tröstade
sig med, som han i sina dikter säger:
"Tabes Penge — det er ikke vel!
Tabes Ven — det Tab vil mindes længe!
Tabes Livet — det er Bagatell
Tabes Modet— da bör man sig hænge!
Att hvissla ut ett theaterstycke är för
öfrigt ingenting så ovanligt i Danmark.
Tvärtom är det tillförsäkradt en
otillfred-ställd publik att "pibe", som det heter,
efter ridåns fall ända tills tecken att sluta
gifves å en gongong eller klocka, men den,
som då fortfar att pipa, eger polisen också
genast gripa och för oljud bestraffa. Det
är nu en gammal häfdvunnen plägsed och
framför andra äro isynnerhet studenterne
måne om att bibehålla bruket oförryckt.
Ty theatern är för de danske studenterne
"ej blott till lust", som inskriptionen ofvan
om scenen på stora kongl, theatern lyder.
Det ena partiet berömmer hvad motpartiet
fördömer, det ena partiet går på
Folke-theatret medan det andra framhåller Casino,
och Ewalds "brutale Klappere" har sin
tillämpning än i dag. Dock icke så som
skulle danske studenterne fördenskull vara
likgiltige för ett högre vetenskapligt eller
fosterländskt lif. Tvärtom. Då Carl X
Gustaf 1659 stormade Köpenhamn, hade staden
förnämligast för sin räddning att tacka de
norske matroserne och "de svarte", som
studenterne kallades; 1801 och 1807 stod
stu-dentbeväringen under vapen, och huru
mången civis academicus har ej gjort
Slesvig-Iiolsteinska kampanjen från början till slut.
Men i fredstid flyter näst studierna, som
sagdt, theatern öfverst. "Theatret" och åter
"theatret" hör man omtalas hvarthelst man
kommer bland studenter.
Det gifs i Köpenhamn flera dels kungliga,
dels privata inrättningar, kollegier, stift eller
studentkaserner att så säga, der den
medellöse studenten, isynnerhet om han är
Isländare, efter presterad stipendiatexamen
kan gratis erhålla fria husrum och fritt opp.
Bland dessa inrättningar utmärker sig
isynnerhet den af Christian IV uppförda
Re-gentsen, som inrymmer 100 studenter, har
egen kyrka, egen läseförening, egen
restaurationssal och biljard etc. Den åldriga
byggnaden tar sig rätt romantisk ut med sina
röda, orappade tegelmurar, sitt tornur och
sina smårutiga blyinfattade fönster. Inne
på borggården står en stor skuggrik lind
och längs fönstersmygarne klänga sig
murgrön och vinrankor.
Det är nu här på Regentsen och i den
tillsvidare ute i staden hyrda
Studenter-föreningslokalen flertalet af de vidtomtalta
danske studentkomedierna uppföres. Som
dessas upphofsman kan man anse den
bekante Carl Ploug, hvars pjeser mestadels
voro politiska, så att stundom
manuskriptet måste uppbrännas strax efter
representationen. Äfven Hostrup bar skrifvit
etu-dentkomedier, men också de äro så
lokaliserade och lämpade efter personer och
tidsförhållanden att de måste förfalla med
dem. Så är händelsen t. ex. med hans
humoristiska "Amor paa Regentsen." Sedan
Ploug dessutom fått så mycket annat att
tänka på som riksdagsrepresentant,
redaktör för tidningen Fædrelandet och
ordförande för studenterföreningen, och sedan
Hostrup afgått som prest till Silkeborg, har
repertoiren varit i ständigt aftynande tills
ändtligen i sednare tider yngre obskurare
förmågor försökt att i någon mån hjelpa
upp den igen. Sagde försök kunna dock,
att döma af ett par 1857 gifna småstycken,
förnämligast anses såsom blott ett medel
att skaffa penningar till det blifvande Kör
penhamnska studenthuset. Kan man ej
åstadkomma en "Comedie" föranstaltar man
alltså en konsert, en maskrad eller ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
