Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
handlardotter, hvars högmyndige herr far
helt prosaiskt förklarade unge Bögh för en
landstrykare utan namn och slägt och bad
honom med sina suckar och serenader draga
så långt vägen räckte. Det der tog på
ambitionen, och till svar förklarade ban å
sin sida det hans namn inom något år
skulle vara åtminstone likaså kändt som
trots någonsin grosshandlarens. Derpå for
han till Köpenhamn, gaf ut en poetisk
kalender, som han kallade "Noget", och snart
derefter en annan, som hette "Noget mere",
sammanslog sedan begge till en bok
under rubrik af "Digte", och begynte nu i en
handvändning att skrifva och bearbeta
far-cer och komedier immerfort alldeles, bland
hvilka hans "Kalifeu på äfventyr" t. ex.
gifvits för utsålda hus öfver sextio gånger
å rad. De trognes beherrskare företar sig
med tillhjelp af en magisk ring en liten
rekognoscering in i tillkommande tider, der
han efter åtskilliga iråkade förvecklingar
finner det vara rent af en "asiatisk
nödvändighet" att — Blitzdonnerwetter och
Kopf ab — vid hemkomsten anbefalla
Bag-dad-boerne, under hotelse af allmänt
vatten och bröd, att ögonblickligen blifva fria
liksom andra nuvarande nationer, hvilka
hvar och en med sina emblemer
presenteras för honom — bland andra också
ryssen eller tit. Knutski, som han heter. Och
följden af allt detta var nu den att Böghs
namn inom kort blef bekant och, hvad mer
var, att han ganska riktigt fick sin lilla
grosshandlardotter.
Hans yngre bror tänkte först bli
byskol-mästare, men huru det var gaf han piltarne
goddag och är nu en af Köpenhamns mest
lofvande unge djurmålare. För resten likna
bröderne Bögh hvarann ungefär lika
mycket som förre bröderne Staf i N:köping,
af hvilka den ene, som mätte gatorne
dagen om, kallades vandringsstafven och
den andre, som satt hemma och läste,
titulerades bokstafven, ty målaren Bögh är
väl likaså anspråkslös och tystlåten som
författaren Bögh är rörlig och flink i
tungan och vet att taga sin person i akt.
En annan dansk litteratör som ock
påstås känna värdet af sin person, och det
i en sagolik grad, är — hvem skulle tro
det — just Digteren Andersen, hvilken
aldrig skall vara rätt nöjd i ett sällskap,
om man ej ber honom läsa upp någon
af sina sagor, men då är han ock
belåten. Det är nu en liten egendomlighet
hos honom, en liten barnslighet, som alla
Köpenhamnare känna, men som gör
honom icke mindre älskvärd och omtyckt
för det.
Öfverhufvud ha de danske litteratörerne
och artisterne det rykte om sig att vara ett
raskt, flärdfritt, något godmodigt slägte,
hvilka egenskaper dock icke utestänga
intriger och partitvister, utan äro dessa tvärtom
rätt skarpa ibland. Så inverkade
stridigheterna inom theatern mellan fru Heiberg
och herr Hoedt åren 1856 och 57 menligt
på sjelfva repertoiren och bidrogo väl äfven
i någon mån till fru Heibergs vägran att
mera å scenen uppträda, ehuru motpartiet
insinuerande ville se en anledning dertill i
ett sträfvande å fru Heibergs sida efter
förhöjd pension. De danske målarene dela
sig ock i tvenne partier, af hvilka det ena
förebrår det andra att icke måla nordiskt
och natursannt nog, utan i sina arbeten
inlägga för mycken sydländsk, maniererad
värme och kolorit, och mera dylikt omöjligt
att specificera. Begge partierna ha sina
tidningar och recensenter, och vid
expositionerna isynnerhet vankas det mördande
och nedsablande kritiker från höger och
venster. Men alle man äro de danske dock
när det gäller, vare sig att de anträffas
utomlands eller att utlänningen hemma
träder dem för när. Skada blott att två de
förnämste af dem, Dalsgaard och
Lund-bye, hvilka jemte otålige andre såsom
frivillige läto inskrifva sig i arméen under
Slesvig-Holsteinska kriget, stupade båda
två. Dalsgaard var den förste som
antecknade sig och den siste som föll i en liten
skär-mytsling kort före fredsunderhandlingarne.
Beträffande litteratörerne sönderfalla
också de, för att tala medThackeray, i ’’snob-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
