- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
67

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

vissa festliga eller vigtiga tillfällen, såsom
vid riksdagssarnmanträden o. d.
Folkethin-gets sal är nemligen befintlig i slottets ena
flygel, och det är alltid beqvämare att vara
nära tillhands, isynnerhet som Hans
Majestät är "meget, ja uhyre" korpulent och
fet och dessutom en i allo hjertans
välmenande man med rödt skägg, af pur
patriotism hysande den fixa idén att han
kommenderat och slagits med i alla
drabbningarne under Slesvig-Holsteinska kriget.
Sanninsrsenlijit måste dock tillstås att han

O O

hade god lust att göra det, ehuru han af
omtanka för thronens säkerhet och andra
tvingande omständigheter qvarhölls hemma
i Köpenhamn.

Som kändt lefver Hans Majestät i
mor-ganatiskt äktenskap med grefvinnan Danner.
Grefvinnan är just icke populär precist,
men han sjelf desto mer; och derför reser
han också gerna kring i sitt "Kongerige",
öfverallt mottagen med tal och verser och
svarande kort och kraftigt sorn han är van.
Så t. ex. när han eskorterad af ridande
bönder koin till den lilla nyssanlagda
staden Silkeborg var der vid tulleu arrangerad
"en sruuk Æresport" med inskriptionen:
"Vi gjör det kun smaat:
Men mene det godt;
Guds Fred och Goddag, vor kjære Drot!"
hvilket "inorede Kongen saa forbausende"
att han stack hufvudet ut ur vagnsfönstret
och skrek så mycket han orkade: "Tak
ska De ha!"

På kungens "Geburtsdag" är det alltid
stor militärrevy i Köpenhamn och det
gläder kungen så godt när han ser sina långe
välfödde lifgardister — "en to, en to,
rolig marsch" — defilera förbi sig. Men också
äro de riktige Cimbrer, desse tusen
tecknade! De tappre landssoldaterne åter
påminna vid första anblicken kanske litet om
det der gamla: "laader oss löbe", men vid
närmare bekantskap veta de nog att
förtaga det intrycket genom sin hurtighet och
tro på egen kraft, hvilka egenskaper
alltsedan sista kriget utmärka hela danska
hären. Ty hvad det öfriga folket beträffar,

specielt akademici, litteratörer, enbetsmän,
unge män i verken etc., så måste
naturligtvis Danmarks brydsamma politiska läge
sysselsätta en och hvar. Utrymmet
förbjuder här upptagandet af en Lehmanns,
Moniads, Clausens eller Madvigs åsigter;
men finge man dela nationen efter dees
olika generationer, kunde man benämna de
unge skandinaver, som för en union med
Sverige och Norge gerna afstode
hertigdömena till Eidern, de äldre "danske
Bonde-venner", som i helstats- eller
"Fællesförfatt-ningen" se ett hinder för monarkins
samhälliga utveckling, och graden högre opp gamla
aristokratfamiljer, som tro och trösta på
stormakterna och på Ryssland icke minst.

Ja, som karakteristisk kunde anföras
en liten historie från Fædrelandet om
huruledes ett par polisbetjenter uti Aalborg
lyckades på gatan få tag i en hund utan
nosgrim-ma — hvilket var alldeles oerhördt i
dåvarande rabies canina-tider. Det blef ett särdeles
allarm. Hundens egare skulle bums plikta.
Man slog efter honom och" han befanns
vara — ryske legationssekreteraren
Camphausen, Förskräckt öfver upptäckten
anmäler polisen saken för "Birkedommeren"
och utber sig förhållningsordres.
Birkedommeren, en ganska bra men försigtig man
som ej kan begripa huru man skall
plikt-fälla en rysk legationssekreterare, vänder
sig till Amtmannen. Denne ej mindre
försigtig inberättar saken till justitsministern,
hvilken — ej heller utan sina
betänkligbeter — rådfor sig med utrikesministern och
resultatet blir en skrifvelse till
Amtmannen och ett meddelande från denne till
Birkedommeren och ett slutligt förordnande till
poliskonstapeln, hvari han inskärpes att
"bruge Conduite i slige delicate Tilfælde"
och vackert respektera
gesandtskapshun-dens asylrätt. Det är nu visst att förmoda,
att en rysk legationssekreterares hund skall
vara så pass diplomatisk att han ej
morrar i fremmande land, men ändå — om
fritt legationssekreterare icke stå under
dansk lag, om fritt personer kunna göra
sig förbundna genom att tjenstvilligt till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free