Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
med uppgift å de träflhingar, i hvilka hvarje
nämnd officer deltagit. Sjelfva pelarne
prydas af de särskilda regimenternas med
lager omslingrande namnsköldar upptagande
tillika namnen på de slag, i hvilka hvarje
regimente deltagit. Öfverst sammansluter
sig det hela uti en grekisk gafvel, på livars
fries äro anbragta porträtter af Adlercreutz,
von Vegesack, Sandels, von Döbeln,
Gripenberg, J. A. Cronstedt och af Klercker.
Derofvan för synes Runebergs bekransade
byst och å sidorna 0111 honom teckningar
öfver de i "Fänrik Ståls Sägner"
förekommande personerna: Sven Dufva stupande
på bron, gamle Hurtig, som somnar "på
sin sköna konst att aldrig fly", Kulneff,
löjtnant Zidén, i dödsminuten svängande
sin slitna hatt o. s. v. Öfverst thronar
segerns gudinna, omgifven af en gloria, i
hvars strålar läsas namnen på alla under
kriget förefallna slag och träflhingar. Längst
ned åter ser man finske krigare bekransa
en af fanor och gevär omgifven sarkofag,
å hvars framsida läsas namnen på "dödens
skörd på slagfältet ’, ’21 i kriget fallne
officerare. Kartan upptager äfven porträtter
af finska krigets historiografer, van
Suchte-len och G. Montgomery. — Priset på
färglagda exemplar är 5 rdlr 25 öre och för
icke färglagda 4 rdlr 50 öre."
Veteranens jul.
Ai’ stjernor hvalfvet gnistrar, mörk
den gamla skogen står:
Der glimmar i dess gröna skägg
så mången frusen tär.
Så tyst, så hemsk är nattens frid
på snöbeslöjad mo,
Och björn och varg blott fira här
julkvällens säkra ro.
Då ekar djupt i skog ett ljud
af matta, tunga steg.
Hvem söker här från byn sä långt
en svår och enslig väg?
Hvem djerfves störa furans lugn
och nordens frusna fläkt
Och värma drifvornas demant
med lifvets andedrägt?
Det är en gammal veteran
från Finlands sista strid.
Der går ban fram, en skugga af
förgätna hjeltars tid.
Han kommer ej att värma mer
med lifvets andedrägt,
Han önskar dödens köld uch lugn
oeh glömskans frusna fläkt.
På mossig sten ban sätter sig,
och hjessan silfvorljus
Sn skönt och tankfullt böjer sig
vid höga furors sus.
lJå kinden rullar tyst en tår
och ögat hvilar gladt
På högtidslugnet alltomkring
i stilla, stjernljus natt.
Då talar han: jag helsar dig,
mitt hjertas stolla brud,
Du fura mörk, du natt sä skön,
du vildmark i din skrud!
Jag känner dig igen, mitt land,
säg, känner du också
Oin unge kämpabrudgum i
den trogne gubben grå?
Ack, mänga är ha flytt, sen sist
jag säg eu natt. som nu.
Mitt hår blef hvitt, min panna blek —
blott evigt ung är du;
Ännu så ung, så skön som dä
mitt svärd för dig jag drog,
Och varma röda kyssar af
mitt hjerteblod du tog.
Det är förbi sen många år;
ett annat slägte står
Med annan håg, med annat lif
i Suomis nya vår.
Den strid de kämpa är ej min —
ty evigt, hvart jag går,
Bland brustna svärd, förspillda lik
vid Oravais jag står.
För unga äro de för mig,
för gammal jag för dem:
Ej den har rum vid deras fest,
som grafven har till hem.
O, fire de sin julnatt der
i qvafva stugans halm.
Jag firar min i skogens sal
vid nordanstormens psalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
