Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 4 April.
108
Utgifves hvarje Miindag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt år 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
TILL RUSTIKA.
Sjette brefvet.
(Om polemik, nationer, språk o. s. v.)
Lustiga Rustika! För ett par dagar
sedan fick jag från dig genom en god vän,
resande från Aho, en längre mundtlig
helsning, som roade mig obeskrifligt. Hade
du sjelf framfört denna helsning, så
föreställer jag mig nemligen att den skulle ha
låtit ungefär så här:
"Det är ändå förfärligt i hvilket haf af
olyckor och elände jag har störtat dig,
arme Metropolitanus! Jag pinade dig till
att skrifva en tidning för mig, och kunde
jag väl då ana, hvilka rysliga följder det
lilla skämtet skulle ha med sig. Hela
verldens ondska och hat börjar ju störta ned
öfver dig. Man kan ju ej mera öppna en
enda tidning, utan att få läsa någonting
gement, elakt och försmädligt emot dig.
Studentbyggnads-komitén må jag ej tala
om, den tycks då vara värre än en
rasande björninna, och alla studenterne, har jag
hört, skola brumma i korus. Men nu
kommer ju dessutom sjelfvaste Litteraturbladet
och anfaller dig från två sidor på en gång
~ och behagar tilloehmed vara icke så li-
tet gement emot mig —; Wiborg börjar
åter med sina anmärkningar; Mehiläinen,
som jag dock icke läst, skall ju vara
alldeles rysligt plump; och till slut tyckas
nu också de beskedliga Åbobladen, mitt
eget Åbos tidningar, ännu alliera sig Jiied
min egen tidnings fiender. Det är
förskräckligt, min bäste Metropolitanus! Och
ännu har jag inte talat om alla de der
Rustikorna! Usch, nej, sluta upp med hela
Papperslyktan; jag har icke hjerta längre
att vara en orsak till så mycket ondt.
Ehuru jag dock visst inte anser litet
polemik vore någonting ondt för tidningarne i
allmänhet, om det blott icke gällde dig,
min stackars Metropolitanus!"
Så har jag öfversatt din helsning. Det
gör dig ondt, Rustika att se huru de
polemiska åskorna mullra omkring din kära
kusin. Men jag ber dig vara lugn. Jag
trifves sjelf så godt i sådant åskväder.
Det enda onda jag af alltsammans erfar —
vet du, Rustika, hvad det är? Jo, det är,
när jag får se ditt namn placeras under
någon alnstjock dumhet, som man stundom
tager sig friheten att göra. Den skär mig
djupt i hjertat, en sådan kontrast, jag
tillstår det uppriktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
