Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Kanske hade dn önskat att åter engång
från mig erhålla ett helt fredligt och
vänligt bref. Men det hjelper icke, du måste
för denna gång hålla till godo med ett
stycke polemik. Jag måste försvara hvad
jag förut skrifvit till dig, isynnerhet när
detta haft olyckan eller lyckan att blifva
angripet af «n också för dig så
vördnadsbjudande auktoritet, som Litteraturbladets
hr J. V. S. Det är rörande denne
författares artikel "om svenska språkets
framtid i Finland", som jag nu för några
minuter ber att få taga din alltid lifliga
uppmärksamhet i anspråk.
Den ifrågavarande artikeln i
Litteraturbladet har, som du vet, uppstått i
anledning af det bref jag för en tid sedan skref
till dig om finskan och svenskan i Finland.
I detta mitt bref ville jag ingenting annat
än uttala det påstående att svenskan aldrig
skall kunna blifva ett fremmande språk för
de bildade i Finland, äfven när engång
finskan skall ha inträdt i sina fulla
rättigheter. Det påståendet har hr J. V. S. heller
icke kullkastat, och således har jag med
honom i hufvudsaken nu egentligen
ingenting att tvista om. Han säger nemligen,
som du ser, på ett ställe i sin artikel:
"Antaget att dessa förhållanden — att
administrationen, lagskipningen,
undervisningen för den finska befolkningen blir finsk,
samt att finskan blir den herrskande i
landets litteratur — inträda, kan det endast
blifva fråga om, hvilken ställning svenska
språket skall intaga jemte öfriga fremmande
språk. Det måste för det första kännas
af dem, som egna sig åt administrationen,
lagskipningen, undervisningen och kyrkans
tjenst bland den svenska befolkningen.
Kunskap deri blir också nödvändig för
dem, som vilja lära känna Finlands
historia, lagar, institutioner, litteratur, dess
kultur öfverhufvud ur källorna. Redan
härigenom skulle svenskan träda ur kretsen af
öfriga fremmande språk. Utan tvifvel skall
också Sveriges litteratur för all framtid
bibehålla ett härpå hvilande framstående
värde för de bildade i Finland. Svenskan
skulle således alltid komma att utgöra ett
hufvudsakligt föremål för studium i de
finska skolorna, och företrädesvis kunskapen
deri komma att tillhöra den vetenskapliga
bildningen i Finland." Med dessa ord har
hr J. V. S. fullkomligt uttryckt äfven mina
tankar. Och om han också låter dessa
anförda meningar omedelbart åtföljas af en
så lydande: "Men för den allmänna
litterära bildningen komme den (svenskan) icke
att utgöra nödvändigt vilkor", så har jag
heller deremot ingenting att anmärka, ty
denna sats kullhäfves nästan af honom sjelf
genom den förutgående, att "svenskan
alltid skulle komma att utgöra ett
hufvudsakligt föremål för studium i de finska
skolorna."
Men, oaktadt således i hufvudsaken allt
emellan hr J. V. S. och mig synes vara
på det klara, så finnas der i
Litteraturbladets artikel åtskilliga punkter, hvilka
det är mig omöjligt att med stillatigande
förbigå.
Som du minnes, Rustika, korn jag i
mitt förra bref att anföra Schweitz som ett
vittne om att menniskor af skilda stammar
och språk kunna sluta sig tillsammans och
känna sig utgöra ett folk, en nation, utan
att derföre den ena eller andra stammen
behöfver öfvergifva eller låta undertrycka
sitt språk.
Detta schweitziska faktum vill ej
riktigt passa tillsammans med hr J. V. S:s
engång fattade åsigtër i nationalitetsfrågor.
Det besvärar honom synbarligen något
litet, och han gör sig derföre mycken möda
att dels med gyckel, dels med små
maktspråk bortresonnera detsamma.
Jag har icke omtalat språkförhållandena
i Schweitz med anspråket att meddela
någon vetenskaplig nyhet. Om någon anfört
samma faktum förut uti Finland, eller icke,
så förstår du derföre, min Rustika, att det
är mig fullkomligt likgiltigt. Jag har
heller ingalunda påstått, att man måste "ha
stått på Rigis spets, vid Staubbach eller
vid stranden af Genfer-sjön för att inskörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
