Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
siuniga förförelser, och ännu oftare åt
konspirationer. De ha girigt gripit uti hvarje
ny oförrätt, som Österrike gjort dem
liksom för att ständigt hålla vid lit’ känslan
af den trampade patriotismen. Och under
sådana förhållanden, om en myntreform
kommer till för att öka de redan förut tunga
pålagorna, om nya bestämningar komma
och göra militärkonskriptionens tunga ännu
svårare, såsom man nyligen har sett, sä
behöfves det icke mera för att alla
kantigheter skola framlysa på en gång. Dessa
åtgärder skulle utan tvifvel icke varit af
någon större betydenhet, om de ej stått
i sammanhang med en allmän situation,
som är full af faror, icke af dessa
upprors-laror, mot hvilka Österrike står
fruktansvärdt rustadt, utan af dessa mysteriösa
faror, dem icke ens makten kan göra
någonting åt. Det har visat sig ännu en gång,
att, efter att ha varat i fyrtio år, det
kejserliga herraväldet befann sig mindre
stadgadt, mera osäkert än någonsin. Materielt
betraktadt har Österrike bibehållit sin makt,
moraliskt har det ingenting vunnit; det
kamperar allt fortfarande i Milano och
Venedig, det regerar der icke. Italien visar oss
ett utomordentligt fenomen, det af en
nation, som är underkufvad, men som,
tillbakadragen inom sig sjelf, tyckes vara
otillgänglig för det utländska inflytande, som
beherrskar henne. Man kan uppräkna
italienarnes alla svagheter, deras passion för
oenighet och tvedrägt, deras ostadigliet och
deras fanatism; men det är emellertid
någonting, äfven i politiken, denna envisa och
okufliga nationalitetskänsla, som försvarar
sig så godt den kan, stundom barnsligt,
ofta genom ett passivt motstånd, och som
inlägger en oupphörig protest emot ott
utländskt öfvervälde. (Forts.)
Grefve Cavour.
Om den store sardiniske
ministerpresidentens personlighet meddelar ett franskt
blad följande uppgifter:
Camille Beiiso, grefve Cavour, för Därvarande eri
icke blott af Italiens, utan af bela Europas
förnämste statsmän, är född i Turin, af en afPiemonts äldsta
familjer, är 1812. Liksom alla adelsmän i deltaland,
började ban sin bana sinn militär, och hans utmärkta
studier i krigsvetenskapen bidrogo utan tvifvel att,
gifva honom denna klarhet och skärpa i länken, som
ban i sii hög grad eger.
Efter nägra ars militärtjenst tog grefven afsked,
och bodde ömsom i Frankrike och i England, i
hvilket. sednare land ban vistades mycket länge. Genom
en nära förbindelse med de utmärktaste
personligheter och ett grundligt studium af do sociala
institutionerna i dessa båda länder, förvärfvade han sig denna
djupa insigt i nationalekonomien, hvaruti endast fi»
kunna mäta sig med honom. De första ryktena oui
förestående reformer kallade honom tillbaka till
Piemont. 1 förening med Balbo, med Azeglio, med
Alfieri, grundade han i Turin, i Oktober 1847,
tidningen il Risoryimento, hvilken snart gjorde hans namn
populärt. Grefve Cavour har således, liksom sä många
andra utmärktheter i vår tid, gått upp genom pressen.
Väld till deputerade kammaren, efter det
konstitutionella statutets utgifvande, blef Cavour snart en
af dem, som beherrskade den allmänna opinionen.
Nyheten och pä en gång visheten af hans åsigter,
hans på samma gång passionerad® och bitande
vältalighet, hade med ens gifvit honom en plats utom den
vanliga ordningen. I Augusti ISöO inkallade
konungen honom i sitt rad såsom minister för åkerbruket
och handeln, ett embete uf mindre inflytande, men
som ban snart skulle utbyta mot det förnämsta.
När Maxime d’Azeglio, dåvarande
konseljpresidenten, i slutet af 1852, drog sig tillbaka för detta
allt mera vexancle inflytande, erhöll Cavour
uppdraget att bilda ett nytt kabinett, och han lyckades i
sitt uppdrag. Sedan dess har Cavour icke lemnat,
makten ifrån sig. Han representerade Sardinien vid
fredskongressen i Paris lSüCi; och frän denna tid
isynnerhet. daterar sig hans rykte i Europa, likasom det
förtroende han eger bos de stora regeringarne.
Grefve Cavour är arbetsam såsom fä. Utom
ordförandeskapet i konseljen, förvaltar hau tvenne de
vigtigaste ministere*: utrikes och inrikes. Hans
lefnadssätt är enkelt och fritt frän all fåfänga Han är
i en ständig verksamhet: lägger sig efter midnatt,
uppstiger kl. 4 pä morgonen. Han vill sjelf allting
se, allting veta, allting afgöra. Om man för en
Piemontesare förundrar sig öfver att grefven icke är
gift, så erhåller man till svar: huru skulle ban ha
tid dertill? U.
Kopistens krönika.
D. 0 April.
Vintern 185S—59 år efter ett långvarigt, lidande
al’ vattusigtighet stilla afliden. Den bortgångna kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
