Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126]
allt luetiguve blef det sålunda under
återstoden af färden.
Det blef skumt ocli tillochmed mörkt,
innan vi kommo till Bern; — en
sommarafton ser annorlunda ut i Schweitz än i
Finland. Man for in genom stora
blom-aterprydda äreportar, men deras
mångfaldiga välkouist-inskriptioner förmådde man
för mörkret ej mera läsa. Man rullade
öfver den ståtliga Nydeck-bron, ett
mästerverk i sitt slag, stående 27 niétres högt
öfver Aar-floden, och man var inne i den
schweitziska förbundsstaden.
Här var allt lif och rörelse. Det
hvimlade på gatorna af åkande och gående.
Musikkorpser ledsagade från stadsportarne
skyttesällskaper från fremmande kantoner
upp till deras qvarter, och tågade åter ned
för att emottaga nya. På gatorna stodo
urspända och aflastade vagnar uppställda
i långa rader; det var ej plats annorstädes
för denna massa.
På hotelerna var det naturligtvis ondt
om den saligheten att få sig ett rum. De
omtänksamme hade i god tid på förhand
per telegraf beställt logiser. Den som det
icke hade gjort, fick vara beredd på det
värsta. Derföre hade jag också varit mån
cnn att lemna allt besvärande öfverflöd uti
Thun. Emellertid var jag lyckligare än
jag hade kunnat vänta, liedan i det tredje
hotel, der jag bultade på, erhöll jag ett
rum, eller rättare en skrubb, af ungefär
fem alnars längd och tre alnars bredd,
utrustadt med förmånen att ha sin utgång
genom ett annat litet större rum, der plats
för tvenne resande var beredd. För ett
sådant logis fordrades och erhölls för
tillfället 5 francs i dygnet.
I denna lilla skrubb lade jag mig till
hvila efter den förflutna dagens mödor och
till drömmar om den kommandes
herrligheter. Om dessa herrligheter nästa gång.
Den italienska frågan.
^Se M:o 15.1
Som redan nämndes, det svåra i saken
är att Österrike på andra sidan Alperna,
det är icke blott Ööterrike i Venedig och
Milano, det är det österrikiska inflytandets
utsträckning öfver större delen af Italiens
öfriga stater. Österrike besitter
Lombardiet och Venedig till följe af
Wiener-kon-gressens tillerkännande, och dessutom har
det genom traktater af 1815 och 1817
erhållit några, sotn man kunde säga,
förpostställningar, sådana soin rättigheten att hålla
garnison i Ferrara och Comacchio inom
Kyrkostaten, samt i Piacenza inom
hertigdömet Parma, — på hvardera ändan af
dess försvarslinie. Strängt taget är detta
bela dess rätt i Italien; men till denna stränga
och ursprungliga rätt har dessutom
kommit en ny rätt eller riktigare en politik,
som med andra ord endast är den indirekta
och obegränsade utsträckningen af det
österrikiska öfverväldet. På samma sätt som
Österrike velat rycka sina italienska
provinser från de egendomliga vilkoren för
deras existens för att indraga dem i
kejsaredömets intressen, har dèt också
oupphörligen sträfvat att binda halföns öfriga
stater vid en politik, hvars sista ord skulle
vara en samling af till namnet oberoende
stater under ett beskyddande och ledande
öfverherrskap. Sedan 1815 har
Wiener-kabinettet gått fram emot detta mål med
lika mycken ihärdighet som skicklighet,
begagnande sig af alla de medel som dess
militära ställning gett det i händerna, eller som
omständigheterna kunnat erbjuda. Stundom
liar det begagnat sig af handelsintressen;
sålunda åvägabragtes 1852 en tullförening
med Parma och Modena. Sedan man
börjat med jernvägar, har Österrike utsatt
alla sina krafter för att få alla tillämnade
eller under arbete varande linier bragta i
förbindelse med det kejserliga systemet.
Det har stundom äfven gripit till medel
af en högre ordning. Den djerfvaste
handling af denna politik var säkert
konkordatet med Rom, hvilket för priset af
ofantliga koncessioner hade fördelen att åter
bringa i stånd ett slags förbund emellan
kejsaren och påfven, och att pålägga
kyrkan skenet af en solidaritet med österri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
