Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124]
kiska väldet i Italien. Men till slut, det
klaraste och tydligaste vittnesbörd om denna
politik är interventionen, — den materiella
interventionen, som, oaktadt vissa
mellanskof, dock icke gerna kan frånkännas
karakteren af ett systematiskt och bestående
faktum.
Må man erinra sig: år 1821
intervenerar Österrike i Neapel, och dröjer der sex
år; och icke nog dermed: under skenet af
rätt till fri genommarsch för sina trupper
ockuperade Österrike i sjelfva verket
under samma tid äfven Toscana, de små
hertigdömena, och de s. k. legationerna,
medan på ett annat håll den piemontesiska
revolutionen hade gifvit det anledning att
infinna sig i Alessandria. Karakteren af
dessa militäriska rörelser var på intet vis
tvetydig. "Österrikiska regeringens afsigt,
sade Frankrikes minister i Toscana, är
att sålunda låta trupper vandra omkring i
de särskilda italienska staterna, för att
försäkra sig om den allmänna andan." Är
1831 undgick Toscana en ny ockupation
endast genom en energisk handling af
ministern Fossombroni, hvilken vägrade att
underteckna en order, som storhertigen sjelf
framlade för konseljen; men Österrikarne
intervenerade i Modena och i Parma, och
de intogo de påfliga legationerna, der de
förblefvo i sju år. Händelserna år 1848
framkallade samma situation. Österrike
har kamperat i Livorno och Florenz i sex
års tid, oaktadt storhertigen bådo blifvit
återkallad genom en frivillig rörelse af
befolkningen sjelf; det lemnade icke Parma
förrän 1855, och efter tio års ockupation
står det ännu qvar i Bologna och Ancona.
Sammanräknadt allt, har Österrike, sedan
1820, under nära tjugufem år besatt
legationerna. Och det måste ihågkommas, att
denna intervention icke blott är af materiel
och skyddande natur; i många fall utgör
den ett verkligt öfvertagande af
regeringsmakten. I Bologna har hela den" civila
myndigheten varit koncentrerad i
chefer-nes för ockupations-arméen händer; det. var
österrikiska railitär-kommissioner, som i
Reggio dömde öfver Modena, och i Parma
ha de kejserliga myndigheterna gått så långt
att de borttagit häktade personer ifrån de
lokala domstolarne och skickat dem till
Mantua. Någongång har Österrike velat
grunda detta fortfarande
interventionssystem uppå en förutgången
öfverenskommelse emellan staterna; sålunda slöt man
1847 med hertigdömena Parma och Modena
en of- och defensiv förbunds- och
biståndstraktat. Hertigen af Modena skänkte
kejsaren den väldiga garantien af sitt
understöd; men i ersättning erhöll kejsaren rätt
"att låta kejserliga trupper inrycka på det
modenesiska området, så ofta sådant
fordrades af det gemensamma försvars-intresset
eller af den militäriska försigtig heten.’’’
Öfverallt uppenbarar sig samma politik
på mångfaldiga olika sätt. — Men, säger
man, denna rätt till öfvervigt, till
beständigt inflytande, till intervention när det så
passar, är en nödvändighet för Österrike;
den är detsamma som dess rätt att lefva,
det är den enda borgen för dess säkerhet
i Lombardiet-Venedig. Det kan icke afstå
från denna på en gång preventiva och
repres-siva polis, icke ens tillåta olika
skiftningar i staternas politik, med mindre än att
utsätta sig för att blifva satt i
belägringstillstånd i Milano af ett allt mera och mera
fiendtligt Italien, liksom år 1847. Det är
ganska möjligt att sakernas verkliga
förhållande är sådant. Men deraf härflyta
många olägenheter och villervallor, som i
främsta rummet sätta Europas säkerhet på
spel. Det är icke sagdt, att hvarje
intervention nödvändigt medför en konflikt, men
den kan medföra det. Österrike är
otvifvelaktigt i sin rätt bakom Lombardiets
gränser; men så snart det uppträder i Italiens
öfriga delar, så är det en fara, så är det
ett försök till kraftyttring, som kan
framkalla kraftyttring, och det är derigenom
som denna politik, hvilken utgör skyddet
för Österrikes ställning i Italien, lemnar
Europas säkerhet beroende af en oförutsedd
tillfällighet eller af en uppstigande
motståndskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
