- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
138

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138]

finskan ännu ej bar mycken vana vid att röra
sig på tiljan och i salongerna. Men den
skall taga upp sig, den skall engång äfven
i dessa kretsar blifva fullkomligt
hemmastadd, derpå behöfver man alls icke tvifla.

Publiken var lifligt intresserad under
bela aftonen. Jag kunde icke under de
fem finska akterna förmärka en enda min,
som skulle ha uttryckt missnöje eller
tråkighet. Det var dock Helsingfors’ vanliga
theaterpublik, som fyllde salongen.
Förstår då denna publik finska? frågar du
kanske. Det vore väl svårt att egentligen
kunna påstå detta. Men det tycktes mig,
som skulle man i Helsingfors kunna
något mera finska än man sjelf vanligtvis
tror. Theatern är också en ypperlig
lärarinna i språk, liksom i mycket annat. Man
var road af att förstå, man ville förstå den
pjes som nu speltes, och man förstod den
i allmänhet, tror jag, ganska bra.

Pjesen, "Anttonius Putronius eli Antto
Puuronen," var, som du vet, också
ingenting sämre än en lokaliserad, men dock
ganska trogen öfversättning af Ludv.
Hol-bergs "Erasmus Montanus." Och gainle
Holberg, ban låter aldrig sin publik
komma att gäspa. Hans komedier äro af äkta
slaget: från början till slut bringa de en
att skratta öfver de menskliga dårskaperna
och svagheterna. Och denna sin egenskap
bibehålla de äfven när de, som här, äro
iklädda fremmande drägt.

De spelande behöfde icke lida någon
brist på bifallsyttringar. De förtjenade också
allt bifall. Af studenter, amatörer, kunde
man ej gerna begära bättre, iin de gjorde.
Isynnerhet ett par roler gåfvos alldeles
förträffligt. Tillochmed qvinnorna der på
scenen, må du tro, hade med sina något
karlavulna röster likväl nära nog lika mycken
grace som på våra verkliga bondqvinnor
plägar sig belöpa. I allt det yttre bestyret
förmärktes stor ordning och omsorg; för
hvilket, liksom för mycket öfrigt, man haft
att tacka en för saken lifligt intresserad
person, som i egenskap af regissör ledt
hela uppsättningen af pjesen.

Riktig skada, Rustika, att du ej fått se
denna "Anttonius Putronius." Den har
redan skänkt mig två de gladaste aftnar. Men
i stället behöfver du ej afundas någon att
ha sett den svenska efterpjesen: "Två
studenter på runosamling" — så trefligt också
titeln måhända i dina öron kan klinga.
Kopisten har, som du sett, sagt detta stycke
vara "af det oursäktliga slaget," och detta ord
har uppväckt smått buller i byn. Ett sådant
ord kan också synas nog strängt om ett
litet skämt, som uppträder utan andra
anspråk än att roa för stunden. Men du vet,
Rustika, att det gifves skämt af inånga
slag. Och det kan verkligen icke
ursäktas, att en ung författare, som på ett par
ställen i stycket visar sig icke sakna
qvickhet, likväl för att uppväcka skratt
begagnar sådana medel, som de mest utslitna
tvetydigheter och det plumpaste grin öfver
saker som böra hållas i vördnad. Det kan
så mycket mindre ursäktas, som det är
bekant, att pjesen icke är improviserad för
detta studentspektakel, utan tidigare varit
erbjuden åt br Andersson, hvilken likväl
haft den goda smaken att icke uppföra den.
Emellertid har den unge förf. många
vänner, hvilka med stort buller försöka att
hålla stycket uppe. En del af den öfriga
publiken finner också mycken smak i
stycket; inom tidningslitteraturen representeras
denna del af "Julkisia," hvilken med
synnerligt loford omnämner denna pjes. Det
lof-ordet är betecknande nog för ett och annat.

Men man glömmer gerna den lilla synd
studenternes dramatiska förening begått,
då den låtit någonting sådant, som dessa
runosamlare, gå öfver scenen. Man skall
likväl alltid hålla detta spektakel i ett kärt
minne, och man måste hoppas att föreningen
ännu må kunna göra mycket godt för
uppkomsten af en inhemsk dramatik i vårt land.

Härnäst, t. ex. i nästa vår, när
studenterne åter ha att bjuda på något spektakel,
då måste du bestämdt vara här, Rustika.

Din

Metropolitanus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free