Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146]
Denna gång blifver täflan stor, sjelfva
Kommissarien känner sig lifvad, så att ban
ej märker, när ban smäller till, att en bonde
under tiden böjt sig ner emot bordet, för
att se på "minsknoskåpet," ocli
auktionsropet afgöres genom mortelstötens närmare
beröring med bondens hufvud, hvilket ger
honom anledning att utbrista: "Slå int’ i
h—e dit, int’ ä’ mitt hufvu’ någon stobba
för Kommissarien."
Till sist bortauktioneras böcker till större
delen af andligt innehåll, men äfven några
öfver andra ämnen; bland dessa väcker
isynnerhet en stor uppmärksamhet, det är
några kommentarier öfver vi erinra oss
icke så noga hvad, tryckta i Abo.
Kommissarien, något förlägen öfver
titeln, vill dock icke komma på skam för
okunnighet, hvarföre ban utbjuder den med
följande ord:
"Här ä’ all verldenes under, de’ ä’ en
bok, som handlar om dromedarierna ifrån
Abo, de ska’ vara en mycket beläst bok
säga herrarne i staden, den går int’ å för
fiskspa’ den."
"Hva’ dåm språkena ä’ många här i
tiden, nog ha’ jag nu lefva’ så länge, men
aldrig har det kommit till min vettskap att
folke’ i Abo kallas med de’ namne," invänder
en gumma, förundrande sig högeligen.
Man börjar nu bjuda i början bra nog,
men småningom saktar man farten, ja, en
har till och med näsvisheten höja på med
endast en half kopek, hvartill Kommissarien,
belt förargad på Aboboernes vägnar,
utbrister: "här tas inga halfvor och allra minst,
när det gäller att köpa dromedarierna ifrån
Abo, tror ni att de’ växer tåcke som gräs
på marken, pass aldrig tro slikt."
"Nu sku’ auktion vara alldeles slut, om
int’ di här två parasolettren sku’ ha fallera
mitt minne; de’ ena ä stort, de’ andra ä
litet, allt eftersom qvinnfolken vill ha de’
till; de’ stora ä bra ti’ far ti’ stån o’ gå i
Kajsaniemi me’, för der ska’ de’ väl vara
stort ändå, kan jag tänka, de’ lilla ä’ ti’
sitt humör mycke’ handterligt att plock’
bär i skogen me’ o’ akt’ sej för myggona."
I början är man litet förlägen att ropa;
ty "liva’ ska’ man köp tåckå, som ä’ emot
Guds väder och sol, liksom man sku’
skämmas för de’," men huru det är, komma
rusthållarne i farten för sina döttrars skull,
"dåm der jungfru-mamsellren," och
para-sollerna bekomma sin egarinna.
"Ja nu ä’ visan all för den bär gången
och ja’ har int’ mer att berätta," — dermed
afslutar Kommissarien sitt värf för dagen
och hvar och en börjar söka sig på väg
hemåt; visst händer ibland "att man tittar
in ti’ någon bekant, som ligger vi’ vägen,’’
men oftast far man "kaprakt" till eget "hus
o’ gård." —
Auktionen erbjuder äfven ämne för några
små reflexioner; den är för landsboerne
ungefär såsom en komedi för stadsboen, man
träffar bär sina bekanta, får skratta åt
Kommissarien, "som ä’ så tokig o’
hasso-ger, när han rätt sätter till,’’ och har man
icke stannat för något, så bar man
åtminstone haft en rolig dag.
Det gifves bland den spekulerande och
ropande menigheten mången, som har en
riktig vurm för dylika auktionsresor, om
de också ej blifva egare till något af det
bortauktionerade. Härutaf kunna vi äfven
finna orsaken till den underliga blandning
och sammansättning i möbelväg, som vi
ofta se i de bondgårdar, hvilka äro belägna
inom socknar nära till staden. Vi kunna
icke säga att det är hos dem möbleradt,
men der visar sig ändå en viss böjelse för
att hafva det "fint och herrskapslikt."
Dock för att sluta med en liten
historia, vilja vi för läsaren omnämna den lilla
surpris, som vederfors Kommissarien hvad
beträffar lians "kantinskinn;" någon hade
troligen delat Kommissariens smak för den
der "remmen, som va att spännas öfver,"
och hade alltså afskurit den tvärt. Hvad
var nu att göra annat än trösta sig med
en liten förargelse-yttring. "Knauskis, dåm
kan nu bå’ stjäla o’ skära, fast man står
dåm under ögona." Dermed tog han sitt
"skinn" och for sina färde’. O. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
