Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
scheiben" o. s. v., — hvari skilnaden dem
emellan bestod, efter hvilka beräkningar
prisen utdelades, och många andra
omständigheter blefvo af mig fullkomligt
oförstådda. Jag försökte väl på flera håll att
erhålla förklaringar häröfver, men hvarje
förklaring, som mig gafs, förutsatte en viss
insigt i de allmännaste grunder för
målskjutning. Och i Schweitz blyges man i
sanning att bekänna sin saknad af denna
insigt. Jag fick derföre nöja mig med att
låtsa förstå, inen efter förklaringen var jag
alldeles lika klok som förut.
Hvad jag vet är blott, att i midten af
sltjuthuset ett helt kansli var strängt
upptaget af bokföring och beräkningar öfver
skjutningen. Derifrån utdelades efter ett
visst antal skjutna numror åt skyttarne ett
slags grannt lithografierade biljetter af
papper. Dessa biljetter, af olika kulörer,
och långa och smala till formen, fastades
sedan af skytten under hattbaudet, — den
låga och mjuka, gråa eller bruna hatten
kan man kalla Schweitzarnes
uationalhuf-vudbonad —, böjdes med ett visst
koketteri utåt, så att de fingo utseendet af
fjädrar, och ju flera sådana ban hade i
hatten, desto stoltare var skytten.
Redan denna afton vunnos de första
prisen. De utdelades med stor fröjd och
högtidlighet. Den vinnande ledsagades med
musik från skjuthuset till Gabentemplet. I
spetsen för tåget framdansade "der
Ober-zeiger", — ännu rödare än alla de öfriga
"Zeiger" och utstyrd med plymer och
grannlåter af alla slag — i de vådligaste och
putslustigaste krumbugter, och tillvann sig
den församlade folkmassans synnerliga
bifall. På trappan af Gabentemplet utträdde
festkomiténs ordförande, och räckte segraren
priset, hvarpå till hans ära tömdes en
skål ur den stora festpokalen. Efter denna
ceremonis slut tycktes det höra till saken,
att triumftåget begaf sig till matsalongan,
der triumfatorn hade att med några flaskor
godt vin undfägna sina assistenter och
"krympa" sin nya ära.
Först vid skymningens inbrott; lemnade
jag den lifliga festplatsen. Mina läsare ha
kanske redan mer än nog af denna
festskildring, men jag kan dock ej låta bli att
ännu en gång besvära dem med några
rader om de följande dagarnes lif uti Bern.
Hufvudpersonerna på krigsthcatcrn.
Papperslyktan tror sig kunna göra sina
läsare ett nöje genom att meddela några
korta biografiska notiser om de personligheter,
hvilka komma att intaga de mest
framstående rolerna i det nu utbrustna stora
kriget i Italien. Början göres i dag, och
fortsättning skall följa efterhand.
Konung Victor-Emnuucl 11.
Victor-Emanuel II, son af konung Cail-Albert
och hans gemål Tberesia af Toscana, är född d. 14
Mars 1820. Följderna af carbonari-revolutionen 1821
bragte fadren, då prins af Savoyen-Carignaii, i
landsflykt; först efter tlera år återkom han till Turin,
blef 1S29 vice konung, och besteg 1831 Sardiniens
thron. Sönerne, Yictor-Emanuel och Ferdinand, hertig
af Genua († 1855), erhöllo en synnerligt omsorgsfull
uppfostran. Ar 1842 förmäldes Victer-Emanuel med
erkehertigiunan Adelaide, dotter till dåvarande
vicekonungen öfver Lombardiet-Venedig, erkehertig Bainer.
Sex år sednare flydde svärfadren undan det uppror,
hvars beskyddare Carl-Albert var. Victor-Emanuel
deltog vid sin faders sida i fälttågen emot Österrike
1848 och 1849, tills denne på det olyckliga slagfältet
vid Novara fann för godt att afsäga sig regeringen
till förmån för sonen. Sålunda besteg Victor-Emanuel
d. 23 Mars 1849 thronen under de
bekymmersammaste förhållanden: han hade att sluta ett olyckligt
krig och att kufva de vilda inre partistriderna. Fred
erhöll han dock snart mot vilkor att betala
Österrikes krigskostnader. Och äfven i det inre lyckades
han genom raskhet och klokhet att besvärja
stormarne och återföra ordning och lugn. Han visade
sig uppriktigt tillgifven det konstitutionella systemet,
gjorde oaktadt alla uppmaningar utifrån intet försök
att bryta de skrankor författningen lade uppå honom,
och var sjelf det kraftigaste stödet för de nya
förhållandena. Med största beslutsamhet gjorde han om
intet det ultramontanska partiets sträfvanden, ehuru
denna strid, med det inflytande presterskapet i
Piemont eger uppå det lägre folket, icke var utan sina
stora vådor. På samma gång satte han en gräns för
det radikala partiets ytterligheter, och förvärfvade sig
tillochmed de orolige Genuesarnes aktning och tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
