Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
restaurationen gjorde han ingen hemlighet af sina
bonapartistiska tänkesätt, och detta inverkade
menligt på hans befordran. För sina förtjenster under
den spanska expeditionen fick han nöja sig med
kaptens-graden. Vid tiden för Juli-revolutionen stod
han under Bourmont i Algier, och nu kom den tid,
då hans gediegna kunskaper skulle vederfaras
rättvisa. I Aug. 1830 var han redan öfverste, några är
sednare blef han viee-guvernör för krigsskolan
Staint-Cyr, och 1836 öfvertog ban som brigadgeneral högsta
ledningen af densamma. I Algier användes han åren
1841, 1843 och 1844. Som befälhafvare öfver
provinsen Constantineh utmärkte ban sig som skicklig
administratör, ehuru hans öfverdrifna stränghet ådrog
honom mycket tadel.
Under Februari-revolutionen stod Baraguay d’ll.
som befälhafvare för en division i Besan^on. Genom
sitt energiska motande af de rödes planer förvärfvade
han sig i sä hög grad ortens förtroende, att han der
blef väld till medlem i konstituerande och lagstiftande
församlingarne. Såsom en at’ det stora
ordningspartiets ledare utöfvade han i församlingarne ett
betydande inflytande. Med Cavaignac stod lian i dåligt
förhållande. Af prins-presidenten blef han utsedd till
öfverbefälhafvare för expeditionen till Kom, men det
uttramontanska partiets bat till honom gjorde att han
snart måste återkallas. I Jan. 1S51 blef han
öfverbefälhafvare i Paris efter Changariiier j före
statskuppen afträdde han likväl från denna post. Under
De-cemberdagarne höll han sig neutral, och drog sig
derefter för en tid undan. När det nya väldet
hunnit stadga sig, emottog han en vicepresidents-plats i
senaten. 1S53 afgick han som sändebud till
Constantinopel, der han under förberedelserna till orientaliska
kriget spelade en mera militärisk än diplomatisk rol.
Den tid andra sändebud använda till intrigspel,
begagnade han till militäriska inspektionsresor, till
be-tänkanden öfver de turkiska stridskrafternas bästa
användande och dylikt. Den första diplomatiska
förveckling, i hvilken ban råkade, gjorde han kort pä
det viset, att ban lät säga sin motståndare, att den
hand, i hvilken ban plägar hälla pistolen, hade
Leip-ziger-slaget skonat. En längre vistelse i den turkiska
hufvudstaden blef derföre onödig, och ban återvände
till Frankrike. 1854 anförde han expeditionen till
Bomarsund, och blef efter väl förrättadt ärende
upphöjd till marskalk. Dä Frankrike, efter Orsinis
attentat, indelades i fem stora militärdistrikter, erhöll
han öfverbefälet i det vestra distriktet med station
i Tours.
Baraguay d’Hilliers har ett ståtligt och krigiskt
yttre. Han är soldat äfven i den mening att han
hellre afgör sakerna med svärdet, än förmedlar. Pä
6in stränghet mot underordnade och sin
ofördragsamhet mot jemlikar har han gifvit många prof.
Vi<l en v fi» ii* död.
(Efter GeiboU
Hur mången blomma har jag icke egt,
Hvars friska färg en enda natt har blekt!
Hur mycken sällhet hann cj drömmas
Af mången ljuslett pilt och lockig mö,
Som älskade sä högt, blott för att dö
Och i den kalla jorden gömmas.
Till glädjen döden har en dragningskraft,
Som strålen till metall. Der drufvans saft
Och blommor rikt vid festen glöda,
Der toner mana gladt till dans och lek,
Han griper in med iskall hand och blek
Han snart gör kindens ros, dan röda.
Så följer natten evigt dagen åt,
På vilda fröjder kommer stilla grät,
Den sorgsna på den glada dagen:
Och bäst den djerfvast var, vår ungdomstro,
Som himlen hög vår själ, vi finne ro
Uti den trånga sarkofagen.
Du ocksä! — Tänker jag på dig, min vän,
Gjuts om mitt hjerta ljuft ett skimmer än,
Ett månsken likt uppä ruiner.
Den (lydda tid ser mig sä sällsamt an,
Så blickar skyggt uppå den stränge man
Ett rosigt barn med skälmska miner.
Ack, ljufva dröm uti min ungdomsvär!
Jag räknade knappt fyllda femton är
Och skärmade och drömde redan;
Du blef min vän och jag var lycklig dä;
Jag har dig älskat innerligt, och sa
Som jag blott en gäng älskat sedan.
Ditt öga var mitt ljus, din röst musik,
Med hemlig afund såg jag hvarje blick,
Du ät en annan tycktes unna,
Och ofta har jag gråtit natten lång
Blott vid den tanken, att min vän en gäng
Som man mig skulle glömma kunna.
Om qvälln när skolan ändtligen var slut,
Vi sprungo sjungande i skogen ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
