Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
nationer och nöjen af alla slag. Man går
hit, när man vill betrakta menniskolifvet;
när man vill njuta af naturen, går man
till Kajsaniemi.
Brunnslifvet nu är dock ett stilla lif
emot hvad det för ungefär ett tiotal år
sedan har varit. Då var Helsingfors
öfver-svämmadt af utländska bad- och
brunnsgäster. Tillflödet af fremlingar aftager nu
med hvarje år. Om detta i vissa
afseenden kan anses som en olycka, så får det
i många andra och vigtigare afseenden
betraktas som en välsignelse. Helsingfors är
för svagt ännu för att kunna motstå alla
de menliga verkningarne af en sådan
öfversvämning.
Till antalet af Helsingfors’ promenader
måste ännu räknas ett par ställen, belägna
ett stycke utanför staden.
Thölö trädgård, en verst utom staden,
är sedan gammalt en offentlig promenad.
Den har ett vackert läge på Thölö-vikens
strand, midtemot Kajsaniemi, och en hop
gamla träd erbjuda der en behaglig skugga.
För några tiotal år sedan lär den ha
ansetts för en ganska storartad anläggning;
nuförtiden är den mycket liten. Som
promenad skulle den på sednare tider ha
blifvit föga bemärkt, om icke dess värdshus
med kägelbanor, karuseller, fyrverkerier och
dylikt hade ditlockat en ganska talrik
publik. Isynnerhet de lägre klasserna besöka
den flitigt. Värdshuset synes vara förföljdt
af ett ondt öde. Det har inom kort tid
tvenne gånger nedbrunnit, sednast sistlidne
höst. Nu har man der endast en liten
pro-visionel restauration.
At samma sida längre bort, inemot en
half mil ifrån staden, ligger Mejlans. Det
är en liten egendom med ett förtjusande
läge. vid en inskjutande vik af hafvet. Äldre
egare ha genom konst ännu mycket
förhöjt dess naturliga skönhet. Den eges
sedan en hop år af en rysk grefve; denne,
som sjelf aldrig vistas här, har lemnat
trädgården och parken öppna för allmänheten.
Mejlans är utan jemförelse den vackraste
at alla Helsingfors’ promenader, och den
utgör ett mål för dagliga ekipage- och
rid-partier. Äfven båtfärder anställas som
oftast dit. Arrendatorn på stället betjenar
med all nödig restauration.
Helsingfors eger således promenader af
särskilda slag. Men det behöfver ännu flera.
Det behöfde t. ex. en som vore tillräckligt
stor och nära belägen för att de arbetande
klasserna der under helgdagsqvällarne kunde
fritt och ogeneradt på oskyldigt sätt få
förlusta sig i naturens sköte. Man har
också redan länge tänkt på afhjelpandet
af detta behof, och man har till detta
ändamål utsett ett vidsträckt område bakoui
Thölö-vik. Förberedande arbeten äro också
redan gjorda, men om denna tillämnade
Thölö-park någonsin kommer att bli en
verklighet, synes ännu ligga i vida fältet.
Hufvudpersonerna på krigstlicateru.
(Se N:o 20.)
Illarskalk Canrobert.
Francois Certain-Canrobert, chef for 3:dje
korpsen af franska arméen i Italien, är född 1809 i
depart. Lot. Han intogs 1S26 i krigsskolan i S:t Cyr,
ocli utgick derifrån efter tvenne är som underlöjtnant
vid 47:de linieregimentet. 1835 kom han som löjtnant
till Algeriet, der han snart genom tapperhet gjorde
sig bemärkt, sä att ban redan 1837 befordrades till
kapten. Vid stormningen af Constantineh erhöll han
i breschen och vid sidan af öfverste Combes, som
särades dödligt, ett skott i benet. Den döende
öfverstens sista ord voro en rekommendation till marskalk
Valée för Canrobert, såsom en officer hvilken hade
för sig en framtid.
Ar 1S39 erhöll han det svåra uppdraget att af
de Cabrera’s ströfkorpser, hvilka frän Spanien hade
sökt sin räddning inom Frankrikes gränser, bilda en
bataljon för fremlingslegionen. I lägret vid S:t Omer
arbetade han sedan på ett reglemente för officerare
vid lätta trupper, hvilket uppgjordes under hertigens
af Orleans personliga ledning. 1841 kom han äter
öfver till Algier, der han följande är blef befordrad
till bataljonschef. Hans ridderliga tapperhet väckte
öfverallt uppmärksamhet. 1848 erhöll han befälet
öfver ett regimente af fremlingslegionen, och derifrån
öfvergick han till Zuaverne, med hvilka han 1849
under en härjande kolera utförde det djerfva tåget
till Zaatscha. Efter denna hjeitebragd utnämndes han
till brigadgeneral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
