Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Af prins-presidenten kallades Canrobert 1850 till
Paris, och blef, efter att der först en tid ha fört
befäl öfver en brigad infanteri, hans adjutant. Denna
ställning innehade han under statskuppen, och
qvarstod sora sådan ännu efter sin utnämning till
divisionsgeneral. Vid expeditionen till Orienten 1851
erhöll han befälet öfver l:sta infauteridivisionen. Efter
S:t Arnauds död emottog han öfverbefälet öfver
franska arméen pä Krim. Belägrings-operationernas mindre
lyckliga framgång under hans befäl var till stor del en
följd af generalernes oenighet rörande anfallsplanen.
Han anhöll sjelf i Maj 1855 att bli befriad från
öfverbefälet, och sedan Pelissier blifvit utnämnd till hans
efterträdare ansåg hau det icke under sin värdighet
att qvarstadna vid hären såsom chef för en division.
Som han var utomordentligt älskad af soldaterne, var
hans närvaro emellertid icke särdeles behaglig för den
nye öfverbefälhafvaren, och i slutet af Juli blef han
derföre genom en depesch af kejsaren uppfordrad att
till skonande af sin helsa återvända till Frankrike.
Då Canrobert svarade att hau icke kunde göra
afseende pä sin helsa, då det gällde att tjena
fäderneslandet, erhöll ban en ny depesch, som befallde
honom att inställa sig till personlig tjenst hos kejsaren.
Till följe häraf lemnade han Krim d. 8 Aug., en
mä-nad före Sevastopol fall. Kejsaren visade honom på
många sätt sitt oförminskade förtroende. Han
utnämndes till senator, sändes i Nov. 1856 på den
utomordentliga beskickning till Stockholm, hvilken hade
till följd afslutandet af den vigtiga traktaten emellan
Sverige och vestmakterna, och erhöll
marskalks-värdigheten i Mars 1856. Vid de fem
militär-distrikter-nas inrättande blef Canrobert öfverbefälhafvare i det
östra distriktet, med station i Nancy.
General Mel.
Francois Niel, chef för 4:de korpsen af franska
arméen i Italien, är född 1802, och erhöll sin
militäriska uppfostran först i polytekniska skolan i
Paris, sedan som underlöjtnant i ingeniörskolan i Metz.
1827 blef han löjtnant, 1835 kapten i geiiiekorpsen.
Han kom till Afrika 1836 och hörde till
generalstaben vid expeditionen till Constantineh 1837. Vid
eröfringen af denna plats utmärkte han sig så, att
ban erhöll en särskild tacksägelse af krigsministerium
och snart blef utnämnd till ingeuiörbefälhafvare
derstädes. S. å. blef han bataljonschef, och följande år
öfverstelöjtnant. Återkommen till Frankrike, tjente
han vid 3:dje genie-regementet i Metz, för hvilket
han blef öfverste och chef 1846. Redan känd som
en af de grundligaste ingeniöroflicerare, utsågs han
till chef för ingeniörstaben vid expeditionen till Ilom
1849, och två månader sednare blef han
brigadgeneral och chef för ingeniörväsendet vid expeditionen.
Som sådan ledde han med den utmärktaste
skicklighet den tre veckor länga belägringen af den eviga
staden, som d. 3 Juli blef tvungen att kapitulera.
Efter återkomsten från denna expedition blef han
anställd vid krigsministerium, var medlem af
ingeniör-lcomitén, och befordrades 1853 till divisionsgeneral.
Vid expeditionen till Bomarsund i Aug. 1854
kommenderade Niel genietrupperna och ledde belägringen.
I början af 1855 utnämnde kejsaren honom till sin
adjutant, och uppdrog honom att begifva sig till Krim
för att undersöka orsakerna till det Sevastopolska
belägringsarbetets långsamma fortgång. Efter tre
veckors vistelse i löpgrafvarne blef det honom klart,
att det afgörande angreppet borde riktas, icke emot
stadssidan af Sevastopol, utan emot förstaden
Kara-belnaja och Malakofif-tornet. efter hvars eröfring man
skulle vara herre öfver bela den södra sidan och
hamnen. Han blef derefter ännu pä Krim, för att
afgifva rapporter åt kejsaren om belägringens
fortgång, och när general Bizot i början af April blef
dödad af en kanonkula emottog Niel efter honom
den närmaste ledningen af belägringsarbetena. Sedan
kort derpå Canrobert lemnat öfverbefälet ät Pelissier,
förenade denne sig med Niel om ett helt och hållet
förändradt belägringssystem, och detta ledde steg för
steg till Sevastopol fall.
Sevastopol belägring har gjort Niel till en
auktoritet inom ingoniör-vetenskapen. Hans nära
förhållande till kejsaren, i egenskap af adjutant, har gifvit
honom äfven en politisk betydenhet. Hau har under
de sednare åren varit använd i flera förtroliga
beskickningar, sednast i början af detta år till Turin,
för att meddela militäriska räd och anhålla om
prinsessan Clotildas hand för prins Napoleon.
Italienaren.
Öde står min gård, den sköna,
Öde stå dess lunder gröua,
Ömma sånger der ej klinga
Mer som förr sä mången qväll.
Guld och allt hvad mer jag eger
Fast på våg det ringa väger,
Tag — det kan dock nytta bringa
Dig, vår kung Emanuel.
Krossat har jag mandolinon,
Laura bakom sänggardinen
Ensam gjuter sina tårar,
Sträcker fåfängt ut sin famn.
Hingsten eldig stampar jorden,
Och åt farorna och mordeu
Vigas in Italiens vårar
I vår frids och frihets namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
