Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
revolutionsförsök i Savoyen 1834 ledde polisen till
mänga upptäckter, och blottställde äfven Garibaldi.
Han flydde till Frankrike, der han dock fann sä föga
utsigter för ett italienskt befrielsekrig, att han snart
åter begaf sig derifrån, och ingick som tlottofficor i
beyens af Tunis tjenst. Efter några månader
ledsnade han dervid, oeh seglade öfver till Montevideo, en
samlingsplats för många italienska llyktingar och
äfventyrare. Här hade han ändtligen, hvad han
önskade, ett krig, som icke fördes efter strategiska
reglor, utan bestod af öfverrumplingår och
skärmytslingar, och som lemnade det friaste spel åt den
personliga tapperheten och klokheten. I början förde
han befälet öfver republiken Uruguays sjöeskader;
sednare, när en fransysk-engelsk intervention förjagade
Argentinerne från La Plata, deltog han i flera år i
landtkriget emot Rosas, i spetsen för friskaror, än af
kavalleri, än infanteri. Det egendomliga stridssättet
i dessa vilda trakter utbildade honom till en fulländad
guerilla-anförare.
Underrättelsen om 1848 ärs händelser framkom
icke sä snart till Montevideo, att Garibaldi kunde hinna
tillbaka till fäderneslandet under den första lyckliga
perioden af det norditalienska kriget. Hans rol i
Italien begynte efter Milanos utrymmande af
Sardi-nerne och efter vapenstilleståndet, d. 9 Aug.
Monarkiens krig var slutadt och nu skulle republikens,
folkets krig begynna. Mazzini satte det i gäng i de
få delar af norra Lombardiet, som ännu icke hade
underkastat sig Österrike, och utnämnde Garibaldi
till öfverbefälhafvare. Ungefär 5,000 flyktingar och
rymmare från de österrikiska regimenterna bildade
den republikanska hären, hvilken likväl i tre små
fäktningar vid Lågo Maggiore ganska klent bestod
sitt prof, ocli upplöste sig snarare än den hade
uppstått. Tillbakakast ad öfver sardiniska gränsen, gick
Garibaldi ombord på ett fartyg, samlade i Toscana
nya skaror omkring sig, och inträngde i Kyrkostaten.
Också detta andra republikanska försök misslyckades
fullkomligt, llela skaran måste sträcka gevär och
upplösa sig. Garibaldi skyndade dä tillbaka till
Sardinien, lät välja sig till deputerad och gjorde sig
som sådan bemärkt genom de häftigaste kritiker af
det olyckliga fälttåget och de mest öfverdrifna
anklagelser emot de sardiniske generalerne och emot
konungen sjelf.
När kriget för andra gången blef förklaradt, valde
Garibaldi det mellersta Italien till skådeplats för sin
verksamhet. Hans gamle soldater samlades åter omkring
hans fana, och pä tåget öfver llieti emot Rom tillvexte
hans legion i antal för hvarje mil. De förmögne
romarne bäfvade vid anblicken af denna skara, men
utan skäl, ty Garibaldi upprätthöll med jernhand den
krigiska tnkten. Han hade på antikt vis delat sitt
folk i cohorter, centimer och deeurier och af dem
bildat en legion af 2,000 man, med en liten trupp
rytteri. Hans fru, Leonta, en ännu icke trettioårig
kreolska, af den yppigaste vext, med blixtrande ögon
och glänsande hår, var inskrifven vid fjerde centurien.
Och man må icke tro, att hon var det blott till
namnet; hon stridde verkligen med ocli vid återtåget frän
Rom gaf hon som chef för sin centurie glänsande
prof uppå tapperhet.
Garibaldi blef invald i den romerska
konstituerande församlingen och deltog en tid i dess
öfverläggningar. I den första sessionen (d. 5 Febr. 1849)
ville man utfinna en "laglig" väg, som frän
påfve-väldet skulle leda öfver till publiken. Då reste sig
Garibaldi, darrande af otålighet, ocli utropade:
"Hvartill tjenar det att förspilla tideu på toma former?
Söla en minut, är att begå ett brott. Lefve
republiken!" Men så snart den nya republiken började att
hotas med krig, lemnade han de politiska debatterne
åt andra och egnade sig helt och hållet ät sin legion.
Med den franska interventions-arméens landstigning
begynte hans lefnads korta glansperiod.
Garibaldi och hans dåvarande legion skildras af
en historieskrifvare på följande sätt: "Till det yttre
lik en indisk stamchef, var han sjelf öfverallt,
undersökande allt med egna ögon under de mest
oväntade förklädningar. I farans stund, dä gaf han sina
order, upplifvade sina soldater, stridde sjelf med
forntida tapperhet. 11 an tog sina officerare ifrån
solda-ternes leder, och upphöjde dem ända till de högsta
grader, om han ansåg dem värdige, men degraderade
dem åter, när de förtjente det. Hans legion var en
sällsam blandning af enthusiastiske ynglingar, af gamla
soldater med förtroende till sin anförare, och äfven
af skälmar, som endast tänkte på plundring.
Officerarne voro klädde i rödt, utan prydnader eller tecken
på sin grad; de buro hattar af alla fasoner och alla
färger; pä lediga stunder lemnade de sina hästar i
frihet, eller kastade sig uppå dem utan sadel och
tygel, för att anställa jagt efter boskap; de delade nied
soldaterne hvad de hade tagit och lefde af samma
kost som de."
För alla framgångar, som romarne under
belägringen vunno, hade de att tacka Garibaldi. Det var han,
som vid fransmännens första oförsigtiga
framryckande emot Roms portar d. 30 April öfverraskade dem
mod ett fiankanfall, och dref dem tillbaka med stor
förlust, och hans nästan rasande försvar af
ställningen vid porten San Pancrazio skänkte romarne den
triumfen, att Oudinot måste besluta sig till en
formlig belägring af den öppna staden. Garibaldi var det
också som hade äran af segrarne vid Palestrina och
Velletri öfver Neapolitanarue. I många strider föllo
alla officerarne omkring honom; blott han sjelf stod
oskadad i den häftigaste elden. De sista dagarne af
belägringen slogs hans legion endast med bajonetten,
och hvarje fäktning var ett blodbad. Slutligen hade
dock fransmännen bemäktigat sig alla de
beherrskan-de punkterna, och Garibaldi blef dä kallad till
konstituerande församlingen för att yttra sig öfver möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
