- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
182

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

ha passerat i stormsteg, eger numera knappt
några skyltvakter, andra än
nationalgar-dister. Der man förut såg artilleristernes
björnhufva och Vineenner-jägarnes kepi, der
följer ögat nu en resande engelskas gråa
hatt och hvita plym. I kaféerna är det
sällsynt att få se någon officer; och på
theatrarne inga röda pantalonger, utan
endast turister i mössor, som anlända från
London för att betrakta den franska arméen
uti falt.

Nu, när all fara är förbi, kan man
tillstå, att den sardiniska hufvudstaden varit
i ett ganska mörkt utseende liige. Om
Piemont hade haft att göra med en fiende,
som varit snabb i sina rörelser, rask och
beslutsam, så hade staden fallit, utan
tvifvel endast för en tid, men ofelbart fallit i
general Gyulais händer. Man hvarken kunde
eller ville försvara den. I regeringens tanke
var Turin ett gifvet offer. Det var en tid,
då rikets hufvudstad endast var försvaradt
af en brigad kavalleri; i kasernerna och
omgifningarne fanns det ej en enda
bataljon, icke ens ett kompani; allt infanteri
var samladt till nejden af Alessandria och
på Scrivia-linien. Om en österrikisk
division hade gjort en rask rörelse framåt,
så hade man icke haft ett gevär att sätta
emot den.

Den sardiniska arméen, då ännu svag
till antal och spridd, förenade sig i största
hast och intog sin ställning på fiendens
flank, lemnande öppet hela landet norr om
Turin. En djerf general hade tillochined
kunna föra sina trupper emot jernvägen
emellan Susa och Turin, afskära den och
besätta passagen öfver Alperna. Det
fattades härtill österrikarne ingenting annat
än snabbhet i rörelser och dristighet.

Linien från Alessandria tiil Genua, ehuru
bättre försvarad, var vid samma tidpunkt
ingalunda heller utom all fara: man hade
der icke mer än en division och något
artilleri. Dessa trupper hade order att
försvara marken steg för steg, och
regeringen skickade dem dagliga förstärkningar;
men en fiende, som hade passerat Ticino

och Po med mer än 120,000 man, hade
kunnat bryta linien på en gifven punkt,
t. ex. vid Novi, och sedan invänta den
franska arméen med den moraliska
förmånen af en vunnen framgång.

Långsamheten och obeslutsamheten i den
österrikiske generalens rörelser kan icke
förklaras. Man måste betrakta det som
en följd af nationalkarakteren. Man hor i
fjorton dagar betänkt sig uppå ett anfall,
som hade bort vara utfördt inom tjugufyra
timmar.

Och det bör märkas, att faran var långt
ifrån att vara öfverstånden, när de första
franska kolonnerna inryckte i Turin. De
hade ryckt fram med fransmannens vanliga
raskhet och beslutsamhet, men de voro
ännu en tid otillräckliga till antal och klent
försedda med artilleri. De skulle ha
tappert fullgjort sin pligt; men oni den
franska arméen hade varit i österrikarnes
ställning, så hade det snart varit ute med
Turin , med Susa och med Novi, och
fälttåget hade börjat med en annan karakter.

Det var också en dag, då i anledning
af en underrättelse, som sedan befanns vara
ralsk, inen som hade för sig all möjlig
sannolikhet, en allmän förskräckelse
bemäktigade sig hufvudstaden. De rika ka-

o ~

stade sig i sina ekipager; öfverallt sökte
man posthästar. Man trodde att kroaterne
voro utanför stadens portar; men de voro
två dagsmarscher derifrån. Afrikanske
jägare och Zuaver skulle nu gjort den vägen
i en marsch. Den österrikiska
obeslnt-saniheten har räddat Turin. Men hvilken
förfäran på gatorna och i butikerna.

Allt detta kan sägas nu, då Piemont
har 80,000 man goda trupper på benen och
då mer än 120,000 fransoser ha passerat
Alperna och hafvet. De allierade kunna
nil i sin tur gripa till offensiven och välja
sina anfallspunkter.

Det bör också nämnas, att den
piemon-tesiska regeringen, som kände faran och
såg den i ögonen, icke skydde något offer
för att bekämpa den. Emot de fiendtliga
kolonnerna har den skickat kolonner af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free